"Sussigänget" är födda :)

Halloj halloj :) Ser ni så pigg jag låter, jodå Nu är jag det igen men de senaste dygnen har varit otroligt jobbiga för Sussi, och mig (som fått sova sammanlagt en timme på två dygn) men nu har vi hämtat oss både hon och jag.

Lilla Sussi!
Hon var tjock om magen tidigt och den blev större och större vartefter tiden gick, på dygn 64 var den som en fotboll. 
Så började värkarna och hon flåsade och skakade men inga krystvärkar så höll det på i två dygn. Jag "kände" på henne men ingen valp i sikte. på dygn 67 så började jag bli orolig. Jag ringde veterinären och vi fick komma in direkt.
De tog en röntgen och det visade på 6 stycken små valpisar därinne. För att kunna sätta igång förlossningen så ville vi ta ett ultraljud för att se så de små mådde bra, två av dem gjorde inte det då hjärtfrekvensen var för låg. Vet. sa att jag får bestämma om jag ville att de skulle testa att sätta igång henne , nix det vågade jag inte chansa på tänk om de två inte skulle orka med det, jag valde kejsarsnitt.
Där satt jag och väntade i undersökningsrummet i ca 3 timmar. Nervösa fjärilar i magen, medvetslöst trött och hungrig, jag kände mig helt borta precis som luften gått ur mig men så kom en sköterska in och sa att allt gått bra. Jag pustade ut och fick lite ny energi.
Till slut kom de. Sussi hade inte vaknat riktigt och valparna...så Tjocka!!!
Jag frågade hur livmodern såg ut då den varit så utsprängd och hon veterinären (som opererat henne) sa att det var länge sen hon sett en så uttänjd livmoder. Jag undrade om det var därför hon inte orkat krysta och så var det nog, 6 valpar och mycket vatten var att livmodern var stor som en labradors (en livmoder ska vara elastisk för att kunna dra ihop sig och Sussis var då så utspänd att det inte fanns utrymme att kunna krysta).
Jag hjälpte de små trollen att ta en spene så mjölksuget kom igång och allt fungerade finfint :) Stackars Sussi var så groggy så hon fattade i princip ingenting, eller jo det gjorde hon men orkade inte vara helt vaken helt enkelt.
Så kom vi hem och la ner alla i sin bädd, då först tittade jag vilka kön det faktiskt var, de hade inte kollat så noga på djursjukhuset, och jodå 2 hanar och 4 tikar. 
Födda den 19/9.
Jag ville inte röra dem mer utan vägde dem dagen därpå (igår) och de Är stora alla, utom en liten kille, vägde över 200 gr lillplutten vägde 140 gr. (normalvikt).
De är så fina, alla är b/t men alla har inte så synliga tecken än men det kommer. De har hela tiden legat och snuttat och sovit hos den fantastiska Sussi!

Rocky den lille vildingen stukade naturligtvis sin ena tå. Han kom in en dag helt blockhalt, jag försökte undersöka men han bara skrek rätt ut. Jag sa till Mats att han måste till veterinären för tänk om den är bruten - han med sina sneda tår ve å fasa... Inget brutet enligt röntgen och det va ju bra men han hade som sagt fått en rejäl stukning så nu går han på smärtstillande.

Kira har fått problem med sina ögon då det rinner mycket och de senaste dagarna även varigt. Hon till veterinären och ...medicin.

Nu har det varit mycket det sistone, inga mer utgifter nu det räcker med de 25.000 som är utlagt nu (självrisk). Tur man har försäkring säger jag bara!

Alla valparna är tingade utom den lilla hanen.
Det har varit ett enormt sug efter valpar nu igen, speciellt tikar. Det är jätteroligt och jag hoppas de andra uppfödarna känner detsamma. Vet att många säger att det är lite knepigare att sälja nu efter pandemin men jag tycker nog att det åter är tillbaka som det var innan den härjade runt.

Nu har jag suttit framför den här datorn i flera timmar för den strular ju fortfarande :( Att lägga in bilder i galleriet är ett rent hel**te, ojojoj vad det knölade men nu äntligen ligger de där :)

Nu har jag skrivit igen - jag var ju bara tvungen att berätta den glada nyheten om valparna!
Jag älskar att sitta här och skriva till er det är inga problem men dessa bilder...grrr. Sen är det ju detta med tiden, ja ni som har mycket omkring er förstår nog vad jag menar, man vill ju!

Allt väl till er såhär på höstkanten :)