Valpisarna 5 veckor, och Kira !!!

Ojojoj vad tiden går....
Jag har varit trög att skriva men nu... alltså nu har jag mer än heltid med hundarna/valparna, skulle egentligen vilja säga "dygnet runt jour".
Nu är gänget 5 veckor (bild) och allt händer så snabbt med dem, bara detta nu, nu sitter jag här vid datorn och de små "odjuren" skriker i högan sky för att jag inte sitter på golvet med dem. Det blir drygt en timme på förmiddagen, en timme runt lunch, en timme på eftermiddagen och så kan jag ju inte låta bli att krypa ner på golvet precis innan jag lägger mig också sen blir det ju att man tittar in och snosar en snabbis då och då ;)
De andra hundarna är ju här inne ibland och valparna älskar det!!! 
Lisa diar allt mindre nu så de får tillägg av valpfoder eller... vad ska jag säga, jag försöker ge dem Vom och Hundemat (blötfoder) puppy men va sjutton de gillar det ju inte grrr, de vill ha mamma Lisas mat. Har ringt fodertillverkaren och frågat om näringsinnehållet, vad som skiljer valp/vuxenfoder och hon sa att det är äggula som saknas i vuxenfodret. Hm bra tänkte jag så jag knäckte ett ägg och där låg gulan på fatet, det var bara det att det gjorde valparna också :o Jag försökte få dem att smaka men det gillades inte näärå det var skitkul att glida runt I den istället. Nu har jag fyra små ägg-gule ungar, speciellt lilltjejen Lixi ;)
Lixi är minst, garanterat att hon blir toy, Lizty Tror jag också kommer att bli det faktiskt medan Lila blir liten dvärg. Godingen Lion gissar jag nog toy, kanske liten dvärg. De är så pyttesmå allihop! I Lisas förra kull blev ju Hanna och Grållan toy och Ändå så vägde de ca 200 gr mer vid samma ålder. Ja det här blir spännande! Tänk om alla blir toy ???

Att det blir så knöligt för mig att sätta mig här är ju delvis pga alla bilderna som jag vill lägga in samtidigt men nu har jag bestämt att jag delar upp det så jag inte behöver ha ångest för tiden. Bättre att jag skriver lite oftare och lägger in bilder så fort det blir en liten lucka i tillvaron, sååå bilder kommer :)

Nu till något helt annat!
Jag är världens stoltaste Labrador ägare!!!
Kira blir 9 månader idag och hon har redan gjort dundersucce' vad gäller viltspår, apportering, lydnad (förutom att hon just nu inte alls, egentligen, är så rolig att träna just nu för tonårstrotset verkar närma sig topp) och utställningsträning. Alltså... jag är helt betuttad av stolthet... Vi lade på unghunds lydnadskursen (labbeklubben) ett "prova-på-spår" och hon gick som en lowrider och tyckte detta ju var lite mystiskt men hon tog det direkt och bar stolt Rådjursklöven tillbaka till bilen. Jag lade ett till spår hemma utan blod, dock lite längre, hon tog det klockrent! Så köpte jag blod och gjorde ett blodspår, långt Och med vinkel, tror ni inte på sjutton att hon klockrent tog det, alltså helt otroligt, hon var ju bara 8 månader!!! Söker nu kurser för glatta livet så vi kan göra ett anlagsprov sen siktar vi hööögt...championatet ligger ju långt där borta och Det vill vi ju ha - som mål iaf :)

Så började jag på utställningsträning (hon ska ställas i maj inoff.) alltså tro det eller ej - damen verkar född i ringen! När man ställer en labbe så ska de stå "fritt" vilket betyder att man står framför dem och där ska de stå, och visa sidan mot domaren. Då Kira och jag tränat det i vår lydnad så klickade hon det direkt, det enda som vi har kvar är att hon ska stå paralellt med tassarna och det jobbar vi på att hon ska göra när jag säger ordet "stå". Sen får vi väl se hur det blir när vi kommer in i en riktig ring och den här matten, som vanligt, blir som ett asplöv.

Lydnaden har hon befäst, hon går "fint" (som jag säger ist för "fot" som jag tycker låter så hårt). Hon tvärstannar på stanna, jag kan lämna henne och hon står orörlig tills jag kommer tillbaka till sidan. Hon går "fint" i alla vändningarna och sätter sig fint bredvid mig när jag stannar - vad kan jag mer begära just nu.
Hennes "spökålder" gör ju också att hon tycker att vissa människor och saker helt plötsligt ser hemskt farliga och otrevliga ut, vilket leder till att hon kan avge ett skall, hon vet så väl att hon inte ska göra så men nu se ni kan matte "slänga sig i väggen" för Hon bestämmer. Tur att det går över men just nu finns det ingen anledning att utöka träningen utan vi kämpar på med det "gamla".

På labbekursen fick vi träna att de skulle hålla i en dammis. Kira har inte varit duktig på att "hålla" saker i munnen utan släpper efter en stund så jag köpte en liten pjutt dammis och har tränat på "hålla" och det har funkat hyfsat. Kira fick även prova hålla en fågel i munnen och vi gick runt lite, hon fixade det men sen är det ju detta med matten, hon har tyvärr lite fågelfobi så jag må erkänna, jag tog inte i den men det fixar sig, nästa gång har jag handskar (och helst ögonbindel ;).
Så har vi idag varit på labbeträff. Jag tyckte det skulle vara givande trots allt att träna apportering för jag såg ju hur lycklig Kira var. Sagt och gjort. När det var vår tur så var förväntningarna låga (hon kommer aaaldrig att bära med sig dammisen till mig). En kille slängde iväg dammisen bra långt, jag kopplade lös och sa "apport" jamen tror ni inte på sjutton att hon fann den Och bar tillbaka den till mig och lade dem vid mina fötter, alltså hallååå??? Han gjorde det igen och Kira var lika klockren som första gången. Killen tyckte att hon inte behövde mer för hon var ju perfekt på dammisen." Syns att ni har tränat", sa han. När jag sa att det var första gången så skrattade han bara och skakade på huvudet. Jag gick med fjädersteg tillbaka och sa att det var nästas tur :) Vi testade igen efter fikat och då skulle hon över ett vattendrag och in i värsta skogsriset, hon tog den. Andra gången tittade killen på mig med ett leende och så dängde han iväg dammisen hur jäkla långt bort som helst och över en kulle, det var inte snällt för Kira kämpade och kämpade med nosen men kom tillbaka utan dammisen. Han skickade iväg sin egen labbe som ju tog den direkt långt därborta men hon var ju toksäker då hon nu var 9 år och tävlat största delen i just apport. Kira var nog lite tjurig för hon tittade på mig sen stack hon lycklig ner i det geggiga vattendraget för ett rejält dopp.
Kan säga att vi avslutade med en perfekt apportering :)

Pudlarna är glada - tror jag för här trimmas det för glatta livet, nu ska alla få sommarfrilla och de blir så spattiga och studsiga när pälsen försvinner:)
Mina härliga stora luffsar de tar livet med en klackspark, varje dag är det en härlig dag - det är deras filosofi :)

Jag är så Glad och Stolt över alla mina hundar !!!     Tralallalallala....

(Den här veckan kommer det två valpköpare och tittar på tikarna. Hugaligen får redan ångest över att lämna dem ifrån mig....)