Så trevligt att ni fann min sida VÄLKOMMEN!

Jag heter Eva Gustafsson och bor med min man Mats och alla hundarna ca 2 mil utanför Karlstad. Vi har ett stort hus med ca 5000 kvm tomt som hundarna kan härja runt på men då vi bor ute på landet så finns ängarna och skogen också runt hörnet där tassarna brukar studsa :)
Jag och Mats har även sju barn, dock ej gemensamt. Några har även de hundar så här i Törne brukar det vara full rulle.

Mitt kennel namn registrerades 2006.

Under ca 20 års tid så har djurskyddsfrågor legat mig varmt om hjärtat så jag har arbetat kontinuerligt med polis och myndigheter, både i med och motgång. Mitt liv har alltid återspeglats i Hundar och Hästar.
Redan sedan barnsben har jag varit runt och "letat" djur som farit illa. På 60-70 talet då jag växte upp så var inte djurskyddet så i focus som det är idag. Det fanns många hästar och hundar gömda och bortglömda men se de letade jag reda på men som liten tossa på ca 10 år stå där på polisstationen och påstrida att de var tvugna att titta på den eller det djuret för att det var vanvårdat var inte direkt övertygande men faktiskt, ibland lyckades det. Så har vägen varit och min Första vanvårdade hund köpte jag av sparade pengar som 16-åring, en stackare full av lus och svårt undernärd, fastkedjad i en fallfärdig lada.

Jag och och barnens far köpte på sena 80-talet en gård i norra Värmland. Där byggdes stall, dels så barnen kunde ha sina egna hästar och där jag även tog emot "akuthästar". Hästar som polisen och föreningar ringde till mig om att hämta. Gissa om jag sett mycket elände! Vanvårdade hundar hade samma öde. Jag gjorde allt i min makt för att få dem till väl fungerande hundar men tyvärr så kunde det hända att de blivit så misshandlade att det var för sent för förändring och då fick de somna in, med vetskapen att de haft det bra den sista tiden i sina liv.

En dag ringde polisen och ville att jag skulle följa med och hämta två stycken hästar. Väl på plats, hästarna ilastade och åkt en bit så ringer polisen och frågar om jag kan ta med en hund också? Ja, var svaret direkt men då de var på väg mot mig så undrade jag med en klump i magen, vad var det för hund, är den lika aggresiv som hästarna? Polisen mötte upp med bilen och när de öppnade bakluckan fick jag en chock. Därinne satt den minsta lilla Pudel jag någonsinn sett. Halva hennes huvud var insparkat. De berättade att hon tydligen brukade sitta fast i den kätting som var förankrad i vedspisen men hade nu funnit henne i kökssoffan gömd under locket, legat i sin avföring ihopkrupen i ett hörn.
Den lilla pudeln var ingen vacker syn men i mitt hjärta sa det "klick" direkt. Tyvärr så fick jag inte ha henne kvar så länge i livet trots mycket veterinärvård. Då vart beslutet fattat, jag skulle ha ett liv med pudlar!

År 2000 fick jag en svår ryggskada och kunde inte längre handha hästar. Det kändes mycket, mycket tufft. Hundarna fortsatte strömmen men till slut orkade jag inte längre. Jag lovar er att det tar hårt psykiskt att göra Allt för att hjälpa. All träning med alla hundar, all kärlek och sedan se att det inte fungerar hos någon annan, "regnbågsbron" var tyvärr den enda utvägen.
Under åren då jag haft rehabilitering av hundarna så har tryggheten funnits där med mina egna Retrivers, först en Flat Coated Retriver som jag tränade och tävlade bruks med, senare flyttade en Golden Retriver in som tränades till apporterande fågelhund. Den hade barnens far med sig aktivt, för oss övriga var hon en trygg familjehund.

Som ni nog förstår så är allt detta grunden till de hundar jag idag har i Kenneln. Mats som jag senare träffade ville även ha Berner Sennen så nu har vi till slut de raser som ligger oss närmast.
Mer om de hundar jag haft i kenneln ligger under fliken "Hundarna".

Mitt mål med min uppfödning är framför allt hundar med starkt psyke. Att det sedan skall vara friska hundar är en självklarhet för mig. Jag föder inte upp för utställning (då jag själv inte är någon stor entusiast av det) men utseendet måste vara rastypisk och skulle någon vill ställa ut så ger jag support för det naturligtvis.

Jag älskar verkligen livet med hundarna och skulle jag inte ha det stora intresset så blev jag nog tokig att gå här hemma som sjukpensionär.
Skogen och naturen finns i både min och hundarnas själar - det är där ni finner oss :)

Har man mycket kärlek och sunt förnuft i sitt hjärta så lyckas man med det mesta, jag lovar!