Nu är det tomt i Törne :( Alla underbara härliga valpar har flyttat till nya hem... Måste ju faktiskt säga att liiite skönt är det dock för nu ägnar jag mig åt hundgänget här hemma till 100% igen.
Till våren blir det fler då ska Rossi och Tilly få lite "fria händer" och till hösten blir det två b/t kullar om allt går som planerat :)

Att ha valpar är ju så otroligt härligt, just det där att få snosa och busa med dem och se vilka personligheter de utvecklas till. Måste säga att det varit extrem skillnad på kullarna. Beah och Ziccos gäng har varit kolugna medans Tanja och Rossis valpar har varit de busigaste jag någonsin haft, de har visat humör kan jag lova.
Tansia som numer heter Zagha har varit grym på att hitta på rackartyg och när hon blivit arg ja då har det hörts i hela huset. Tango, numer Zorro har hela tiden varit den där stöddiga, självsäkra killen inte rädd för Någonting och lille plutten Tazzio, numer Svante som var så lugn till att börja med han hängde på så fort det skulle hittas på något.
Benise, nu Luna, fick väl flytta ändå för när äkta kärlek uppstår då finns inga gränser men det gjorde/gör lite ont i hjärteroten att släppa henne för det hade varit härligt att ha tredje generationen här. Jaja kanske går det fler tåg, men jag får väl säga kanske, då Zicco nu är kemkastrerad. Oftast så får de tillbaka sin fortplantningsförmåga men det Kan hända att han blir steril också.
Jag gjorde en kemkastrering (satte in ett hormonchip i nacken) då han är en sån viril liten kille och i januari/februari när tikarna löper så får han inte va med.

Pudlarna ser ut som skrutt här nu, långhåriga. Jag har ju varken haft tid eller möjlighet att trimma dem när valparna varit här, och så tänkte jag i förra veckan att nu är det dags. Tog Rossi och "slängde honom i badet", fönade och gjorde honom iordning. Maskinen laddad och jag sätter ner skäret, tvärstopp, jag byter skär, tvärstopp, byter skär igen till ett som tar lite kortare, Stopp! Nu va jag måttligt förb...ad kan jag säga, tog saxen och klippte och klippte, nudå må det väl funka! Glöm det! Blir så arg för så fort jag skickar iväg skären på slipning så får man ju andra tillbaka. Det fick bli saxklippning vilket tog dubbelt så lång tid. Nu har jag alltså sju pudlar kvar som också ska klippas... Det går inte att få ordning på skären, det går inte. Ja bara för att jag nu sitter här och retar upp mig så ska jag skicka tillbaka vartenda skär med ett argt brev i morgon!

Dennis har fått lite problem.
Han blev helt stel bak och kunde inte resa sig upp själv och jag fick ju panik som vanligt med tanke på att det var så spondylosen visade sig på chowarna.
In till djursjukhuset men hur mycket de klämde och kände så visade han ingenting, och det misstänkte jag för Dennis är så gudasnäll och har så enormt hög smärttröskel. De tog blodprover och det visade sig att både sänkan och levervärdena var skyhöga.
Vi hade ju åkt in akut så tid för ultraljud fick vi dagen därpå. Det var den värsta väntan på länge. Jag var säker på att de skulle finna tumörer i levern och att han skulle dö ifrån mig. Det fanns inga tumörer - Tack o Lov !!! Nytt leverprov togs men det var lika högt. Så nu äter han specialfoder, smärtstillande och penicillin. Han haltar lite av och till på frambenen också men han är bättre i bakkärran men lite stel ibland. Då inget visade sig på fästingburen sjukdom så trodde veterinären att han sträckt sig (???) och att han har en inflamation i levern. Vi ska tillbaka den 13/12 och ta nya prover. Hoppas hoppas att värdet har återgått till det normala.

"Tjocka Charlie" blir bara tjockare och tjockare Trots att jag bantar honom. Han borde säkert gå ner tre-fyra kilo iaf. Ja det är sant han är jättetjock! Jag som är så noga med att hålla hundarna i bra hull men det här har då gått helt över styr. Bara nu inte han har fått en sån där hormonsjukdom, kommer inte ihåg just nu vad den heter men inte helt ovanlig på äldre pudlar.
Vi kör bantning några veckor till och händer det nu inget på svälkost så får vi väl ta en tur till "farbror doktorn".

Nu ligger alla hundarna runtom mig och tycker att jag är skittråkig som sitter här men det var hög tid att skriva några rader nu. Sista valpbilderna ligger i galleriet så gå in och beundra underverken :)

Måste bara säga att jag är så stolt och glad att jag fått så fina köpare som hör av sig hela tiden och berättar vilka fantastiska små valpar de fått. Alla är lika förvånade att de var rumsrena när de flyttade vid 9 veckor och det går fortfarande bra i sina nya hem, bra gjort av dem eller hur? :)

Allt gott till er kära läsare! Nu ska jag gå ut i kylan och snön med de små rackarna runt om mig!
 

Benjo 5 v. på bilden!
Ojojoj så fort tiden går det känns nästan som jag hela tiden måste springa ifatt den!
Jamen såhär ser mina dagar ut, vaknar vi ca 7.30, ut med hundarna, dricka kaffe sen kommer de underbara 2 timmarna hos valparna. De kommer nu ut på täcket på golvet, ja de stannar ju inte där då förstås för det ska ju springas runt i hela rummet... men så lägger jag mig på täcket en stund och busar med dem, de biter (Beahs valpar 5 v.), klänger, drar mig i håret och så ska de pussas hela tiden mmm så gött, ja Tanjas valpar (4,5 v.) är nu inte bättre de men de har inte fått gaddarna så vassa än men det kommer för de känns därinne fast de har inte växt ut än. Så ska deras "hagar" göras rena, tidningar ska bytas (gör sina behov där), fylla på fräsch vatten och små puppykulor. Efter att de sprungit runt benen på mig så skyndar jag mig ut i köket och hämtar deras blötfoder. Ner på golvet igen och duka upp det goda sen ska jag ligga där en stund till för de bara Måste få busa med mig en gång till efter ca 1,5 - 2 timmar så är de trötta och då läggs de in i bädden igen. Beahs små svartingar är ju lite äldre och protesterar lite för de älskar att vara ute på golvet. Sen, om jag hinner så drar jag på tur med alla de andra hundarna till skogs (där de inte jagar) eller så nyttjar vi ängarna så långt det går för snart plöjer de väl upp allt. Lunch, sen in till valparna igen och kollar om de är hungriga. Beahs valpar är sällan hungriga för hon verkar ha grädde i tuttarna !!! Kanske jag kan sitta ner en liten stund med en kaffekopp, sen ut med hundarna igen. Vid 14. 30 är det pudlarnas tur att käka för dagen (de får dock lite kulor på morgonen), vid 15.00 och jag säger verkligen vid 15.00 för då ska de stora ha mat och nåde mig om jag så drar tio minuter över för då demolerar de ytterdörren (om den nu kan bli värre ;). Ut med hundarna igen. försöker sen kolla in mail - och naturligtvis fb och blocket (letar stor Suv så jag tar mig överallt i skogen). 17.00 kaffe med gubben och lite tjöt ;) Valparna ska ut och springa igen... , ut med hundarna och nu jädrans vill jag ha ro en stund - om det går! Sen teven, hundarna ska ut vid 22.00 sen lite nattagodis och vi säger "God natt" och alla går in i hundrummet och lägger sig i sin bädd. ÄNTLIGEN frid och ro i huset... Lägger mig dötrött vid 01.00. I möra är en ny dag !!!

De har nu blivit små personligheter. Beahs valpar, Benjo är den lite lugnare men när det gäller att komma ut på täcket då är han värst på att klättra på "staketet" och föra väsen tills han kommer ner och Benson är den som alltid vill röra på benen full fart och allt ska upptäckas, Benise (Mimmi) kan man säga är lite mitt emellan nja kanske lite lugnare eller...
Tanjas gäng är solklart. Tansia (som ska heta Zagha) är totalt sjövild, det är heela tiden nåt på gång och det är hon som har ett jädra humör för hon skäller och morrar åt de andra så fort det behagar henne. Tango är inte långt efter men han skäller inte verkar mer ha en ängels tålamod men det är full fräs på honom kan jag lova. Lille Tazzio (ska heta Svante) är lugnet själv, han kan sätta sig där och titta på de andra när de springer omkring men så får han nått busfnatt och hänger på en stund sen kan han sitta där igen och kanske ge nåt skall. Han är även den som är gosigast, älskar att sova i min famn.

Benise stannar hos mig tills jag gör gen test för att se om hon bär på b/t genen gör hon det blir hon kvar annars ska även hon säljas. Jag kan inte göra testet förän hon slutat dia för annars kan hon få med sig Beahs gen genom mjölken.
Benjo och Benson är fortfarande till salu.
Tansia ska sen flytta till Edsbyn och lille Tazzio till Varberg. Tango är fortfarande till salu. Alltså vore han tik så skulle jag inte tveka att behålla honom för gud så härlig han är :)
Alltså jag är ju förtjust i alla och som vanligt så tänker jag "kan jag behålla den eller den" pust vad det här är svårt men det är klart när man väl fått dem tingade så är det ju så roligt att skicka bilder och videos till köparna så de hela tiden får följa sin valp och man får så god kontakt :)

Beahs gäng blir helt klart dvärg, synd bara att det står mellan i stamtavlan men det är för att föräldrarna inte är slutmätta på utställning utan det går på den som sist var registrerad som mätt. Måtten bestäms sen av den föräldern som är högst.
Tanjas gäng, ja där tror jag faktiskt att Benise och Tazzio blir toy (men det Kan ju ändras) och Tango blir dvärg. Mycket toy i den stamtavlan.

Nää nu får jag ge mig med valpprat!

Kira har jag nu röntgat Hd/Ed status på men inte fått resultatet än men röntgensköterskan (som hållt på i 30 år) sa att jag inte behövde vara det minsta orolig för det såg kanon ut på plåtarna men man vet ju aldrig sååå håll tummarna!!!
Vad som hänt med Daisy är ett mysterium. Hon den halta damen är längre inte ett dugg halt och när vi går över gärdena så springer hon minst 4-6 km utan uppehåll, inte ens Dennis och Kira hänger på hela tiden - fantastiskt! Jag lurar lite på om det är spondylos i ryggen som har gjort henne så halt och att det nu växt ihop så hon inte har någon smärta just nu, jag vet ju tyvärr att det kommer tillbaka men nu vill jag låta henne njuta av friheten :)

Pudlarna är badade och trimmade. Gubben tyckte synd om mig då jag får så ont i min redan skadade rygg så han har beställt ett hundbadkar till mig - Vilken underbar man jag har :)

Galleriet är nu uppdaterat med bilder - äntligen!
Titta och njut!
Kram till er alla :)

Först av allt... Vet ni vad Idioten Eva Gustafsson gjort??? Jo hon har raderat bort mängder av bilder som skulle in här, både på alla hundarna och valparna - Jag blir Galen !!! Hur svårt kan det va och trycka rätt på tangentbordet? Alltså jag och datorer....

Så nu har jag talat om det, bilder saknas nu i galleriet men håll tillgodo med de som kom in iaf.
Som ni kanske förstår av bilden så blir det där med aktiviteter med hundarna lite eftersatt nu, dels pga valparna och att jag varit/är sjuk. Mats har varit schyst och gått ut med dem nere på ängarna så de fått rasa av sig men nu drar han till Toscana i morgon med buss och passagerare och kommer hem först om 11 dgr, jaja allt får gå! 
Det blir Lite aktivering ändå som här när jag slänger ut mini-mini matkulor på gården och de får leta efter de små pyttisarna i gräset, på gruset (och lite elakt) i buskarna. De kämpar på kan jag lova men inget är ju som skogen, ska allt försöka mig dit i övermorgon iaf. 

Jaha så har vi nu fått "hälsa" vildsvinen tillbaka, attans! I går när Mats kom hem med bilen så var de HÄR men drog direkt upp i skogen när han kom. Gissa om jag tycker det känns läskigt att gå ut med hundarna på gården för att "kissa natten", jag tycker det prasslar överallt, usch, mest rädd är jag för att Kira eller pudlarna sticker iväg i skogen om de hör något, bernisarna är på tomten men dessa små rackare Vägrar kissa där :/

Så har vi ju de små godingarna (hjärtan och kärlek)!!! 
Beahs så är nu 17 dagar idag och fått upp ögonen allihop. Det glittrar så fint i dem och så har de ju nu visat sin själ därinne, jag älskar det!
Det är ju så fruktansvärt svårt att ta kort på så små svarta valpar det blir ju en svart klump bara men det kommer :) Tanjas små troll är lättare då de är b/t för det bruna sitter ju så till att det blir lite mer konturer.
Alltså Beahs valpar är jättestora, den minsta är i samma viktklass som Tilly var och hon blev ju stor eller ja mellan dvärg. Jag är ju så van alla små dvärgar men Tilly och Beah är ju lite högre, runt 33 cm.
De är så duktiga med sina valpar :) Tanja är väldigt så att det ska bäddas och knölas runt om dem när hon lämnar valpbädden och hon skyddar dem med sin kropp när jag kommer och ska väga dem men bara hon ser att de kommer tillbaka ner i bädden så är hon lugn och jag får klappa och snosa på dem.
Beah har varit lite mer säker av sig, hon litar på mig till 100% men nu är de ju så gamla att det krävs av mig att sitta därinne hos dem och pilla, snosa, gosa och killa på magen. Tack och lov så börjar tjockisarna röra lite på sig, de hör när jag pratar med dem och kryper mot mig förut Bara sov de ;)
Det pirrar i mig för nu börjar snart den där fantastiska tiden man har med små valpar - jag får knappt något gjort nu hur blir det sen då, hejåhå :)

Lilla Tansia är tingad nu redan, eller till 99% vi måste träffas först och så så allt stämmer för alla och blir det inte den köparen så finns där en annan på tur.
Det är tidigt men det är klart, man minns ju själv hur man var ;)

Nästa gång ska jag Inte radera bilderna så då blir det fler på godingarna i Törne :)

Tanjas små valpar födda igår 21/9 :)

Oj så små, pyttar faktiskt! Det blev två hanar och en tik, alla Black and Tan. Först kom Tango 141 gr. sen kom Tansia 110 gr och sist Tazzio 140 gr. Så liten som Tansia är har jag aldrig genom åren haft tidigare, tror att alla blir toy.

Det gick rätt fort från första krystningen tills Tango kom men Tanja var inte ett dugg intresserad, hon var mest knäckt över vad som hänt för hon ville bara göra sig ren själv. Hon hade ont pluttan min och fattade ingenting, så kom Tansia och det blev detsamma där - inget intresse. Nu började jag bli lite orolig för tänk om hon skulle stöta dem ifrån sig! Jag hade ju Beah som jag kunde stoppa dem till om det knep men se på sjutton det kom en till efter ca 20 minuter, måste erkänna att jag hade Inte räknat med tre i den lilla kroppen. Tazzio var så glupsk så han drog sig iväg till tutten så fort han kom ut, ja jag han inte ens få av navelsträngen. Alla tre började tutta så fort de kom ut, inga problem där inte.
När Tanja gjort sig ren och jag valparna torra så bytte jag allt så det blev torrt och gott åt dem. Det första Tanja gjorde ser ni på bilden, hon la sig ner helt utmattad medans de små sög tag i varsin tutte, nu var det lugnt i bädden :) Jag andades ut, ännu en lyckad valpning i kenneln :)

Allt har gått jättebra, Beah är ju nyfiken förstås då det piper till hos Tanja ibland men hon vet vad det är och vad som gäller. Halva rummet är uppdelat i två insynsskyddade "valphagar" så de två mammorna ska få vara ifred och jag ligger i sängen med ett öra som parabol om något skulle vara ovanligt på natten.

Jag måste ju säga att det är ett jädra schå att få allt att funka, det är mattider i omgångar hela dagarna sen ska ju inte bara de vuxna hundarna ha sina promenader, neej mammorna ska ju ut en liten sväng och kissa också och röra sig liiite (så livmodern drar ihop sig som den ska). Jag tar dem var för sig men det kissas sen hoppar de på mig och ska in igen till valparna.

Beahs valpar är riktigt stora, på dygn fyra (6 idag) så hade de redan dubblat sin vikt, hon må ha grädde i juvren ;)
De äter och sover och när de nu sover så tycker Beah ibland att det är lite långtråkigt så jag får sitta därinne och pyssla med henne, ibland kommer hon till och med ut till de andra hundarna och gör ett varv, sen in igen.

Nu kommer en härlig tid framöver, jag Älskar små valpar, att få se dem växa upp och till slut bli en del i familjen/flocken :) Det tråkiga är ju att de måste flytta sen men jag brukar finna bra hem och det fixar jag den här gången också :)

Jag kommer att uppdatera er här i dagboken så är ni nyfikna på vad som händer så är ni välkomna att kika in.

Ha nu alla en trevlig fredagskväll! Själv ska jag boka mig framför teven - det är ju Idol !!!

 

Nu är första gänget födda :)

För två dagar sedan, den 16 september så föddes Mevas Benjo, Benson och Benise, alla är svarta.

Klockan 8.45 så började Beah få lite krystvärkar men de  gav med sig efter en halvtimme. Vi gick ut och gick runt på baksidan huset, hon kissade men var orolig. Vi gick in igen och hon lade sig i sin biabädd (valplåda) på rygg. Jag satt nog en timme och masserade hennes hårda mage av sammandragningar. Så känner jag att attans det ligger två som vill ner samtidigt, inte bra tänkte jag då det var samma med Lisa första gången och det blev kejsarsnitt. Jag försökte "trycka upp" den ene lite och så började hon krysta igen, kanske fem gånger och plopp så kom Benjo, en "stor" tjockis på 193 gr. Han hade verkligen mage så han hade gottat sig rejält därinne och var först inte det minsta intresserad av att tutta. Jodå tjoff med tutten in i munnen på honom för det hade Jag bestämt, så han fann sig till ro till slut och bättrade på sin redan runda mage. Beah började krysta igen och ut kom en liten plutt, Benson! Han vägde bara 158 gr men det märketes också att han var hungrig för det första han gjorde var att kravla sig bort till mamma för att hugga tag i en tutte (den killen är som en sugpropp än;). Här gick det undan för ett tu tre så var Benise född. Hon var "normal" för hon vägde mitt emellan killarna, 169 gr.
Jag fattar inte hur allt kunde gå så fort och Beah tog dem till sig precis som hon gjort detta tidigare. Alltså vilken tik !!! Ska faktiskt bli lite spännande att se pälsen sen om de verkligen är Helt svarta för nu som nyfödda är det jättesvårt att se.
Gänget är som sagt två dagar idag, de går upp i vikt som de ska ja Benjo har acclimatiserat sig lite till de övriga och sugproppen, ja han ökar mest :)
De är så små och söta och så luktar de så gott, jaa faktiskt.
En liten "pling" säger att jag Kanske borde spara tiken för parar jag henne sen med Rossi som är b/t så är ju chansen stor att det blir b/t valpar - hoppas Mats inte läser detta för då blir han totalt knäckt på mig, jajaja lite hemliga tankar måste man ju få ha ;)

Nu väntar jag in Tanja. Magen är så stor på den lilla pluttan men jag gissar på två valpar ändå. Som förstföderskor så får de ju oftast tidigare, Beah fick på dygn 60 och de ska gå 63. Det är ju så pirrigt nu för om jag ser tillbaka på Ziva så fick hon Alltid på dygn 57 och Tanja är idag på dygn 58. Låst skulle jag vilja säga att jag är om dagens läge.
Igår var alla hundarna med på gärdet och sprang runt som tokar och käkade fågelbajs från flyttfåglarna - urk! Vi, eller rättare sagt Jag gick nog 2-3 km medans hundarna sprang säkert 8 km, mmm det var ju mumma överallt!!! Tanja bar jag efter en km ungefär och attans så tunga de blir armarna skakade på slutet.
Så fort Tanja fått så återkommer jag!

Nu ska jag gå in i hundrummet (där även jag sover med Beah och Tanja) och se om jag kan slita bort Beah från valparna ett tag för faktisk, hon behöver göra både a och b  även om hon själv vägrar inse det!

Kram på er alla, syns nog snart igen :)

(ursäkta lite suddig bild men vill inte trycka blixten i ögonen på Beah)
 

Först vill jag skryta med att jag har... Världens Bästa Hund !!! Hon klarade anlagsprovet i Viltspår :)
Nu ska vi kämpa oss vidare i öppen klass och klarar hon det tre gånger så blir hon Viltspår Champion, tänk er det ni :)))
Vi hade i år satsat på att klara anlagsprovet (ja ni vet) nu är det gjort och nästa år så ska vi fixa championatet! 
Domaren tyckte att hon var så spårsäker så vi kunde gott och väl göra ett öppen spår redan nu men... så är det ju återigen den där matten som känner att hon själv måste kunna mer - Kira kan men inte jag!

Nu, så konstigt... pust å stön.
Vi var ju på kurs Kira och jag som ni minns och Mats passade löptikarna. Nu är det dock så att han fixade INTE detta korrekt - det vet jag NU !!!

Jag tyckte Beah hade blivit tjock så jag sa till Mats att nu måste det hållas igen på maten. Stackarn fick jättelite mat men så satt jag här för några dagar sen och masserade hennes (ännu) tjocka mage och kände att - va fasen, tuttarna har ju blivit stora !!! Då slog mig tanken, är hon dräktig??? Jag konfronterade Mats och han sa helt lugnt att "alla hade varit isolerade från varandra, det var bara en dag då jag var i garaget som jag sen fick se att Beah och Zicco gick tillsammans men det var ingen fara för tikskyddet satt ju på som det skulle". Va fan är karl dum eller??? 
Jaha, nu sitter jag här med en tik som är en månad för ung för att bli dräktig. Guuud jag lovar er, jag blir vansinnig! Allt är ju för sent för abortspruta så det är bara att bita i det sura äpplet och konstatera att, Beah och Zicco ska bli föräldrar! Jag som har planerat Allt så bra för till vintern skulle hon paras med Rossi så det blir b/t valpar och alla har åldern inne. Jaja de blir nog svarta (om nu inte Zicco har b/t lång, långt bak i stamtavlan).

Ja å så inte nog med det mina vänner ahhh Tanja är dräktig med ROSSI. Alltså ärligt jag är helt knäckt.
Tanja har ju klart visat att hon är inte det minsta intresserad av hanar - må så vara tills lilla "haggan" blev kär i Rossi...
Allt var lugnt när jag satt där och drack mitt kaffe i lugnan ro, helt plötsligt hör jag ett jäkla skri, in i köket och där satt de fast de små "jäklarna". Självklart blev jag glad - hon tog emot en hane men va faan han är ju bara nio (nu tio) månader!!! Vad skulle jag nu göra??? Den Mycket svårflörtade damen gillade tydligen "lammkött", abortspruta eller ej? Neej jag vågade helt enkelt inte, det finns risker...
Hon har nu en pytteliten mage och beräknas föda runt den 24/9, tuttarna har blivit förstorade så nu är jag 100% säker på att det bor små pyren därinne som säkerligen blir b/t.
Man ska ju inte gissa (tar inte ultraljud eller röntgen) men jag tror att Tanja får två stycken och Beah tre eller fyra.
Tanja kan få både dvärg och toy men så mycket toy som ligger i linjerna så gissar jag på toy. Beah får helt klart dvärg.

Ja ni mina vänner, inte lätt att vara uppfödare kan jag lova, allt kan hända och nu hände det Mig :(  Vet så många uppfödare som råkat ut för värre men för Mig är allt konstigt.

Som avslutning så måste jag ju berätta om min underbara Daisy. Hon har ju haft ont i sin vänstra höftled och jag har medicinerat med allsköns mediciner men inget har hjälpt. Så tog medicinerna slut (beställningen kom inte i tid) och tro det eller ej, damen rör sig obehindrat! Jo hon kan bli stel efter promenaderna men när hon är lös så springer hon omkring hur som helst utan svårigheter. Hon har nu fått följa med på lite längre promenader och hon är så himla Lycklig :) Jag har tänkt nu att det är bättre att hon är glad och lycklig och får Rimadyl om jag ser att hon får ont efteråt än att begränsa hennes rörelsefrihet i bara koppel och kortare promenader. Hon är nio år nu och har rätt att leva sitt liv, jag vet att medellivslängden är kort på berner men är hon lycklig så kanske hon lever många år till :)

Ah det är fredagskväll och här sitter jag... Tur att Mats kör buss så jag inte behöver ha dåligt samvete, de enda jag har dåligt samvete för är hundarna som Älskar att ligga på mig/runt mig i soffan framför teven.
Bäst att jag gör dem till viljes :)

Trevlig Helg alla !!!
 

Jag är så glad Trallallala.. :)

Beah och Tilly har nu hälsokollats och båda hade Patella UA och Ögonlysningen UA. 
Gud så skönt för nu vet jag att de är godkända för avel! Skk har ju inga krav på det men som uppfödare vill man ju avla på friska djur :)

På bilden är det två av mina barnbarn som är på besök och naturligtvis så vill de kasta kottar med pudlarna, det är det bästa pudlisarna vet för bara jag säger ordet "kottar" så springer de iväg till "kottträdet" de små rackarna.

Kira och jag tränar viltspår var och varannan dag nu för jag har bestämt att försöka ta anlagsprovet innan augusti slut. Hon är jätte jätte duktig men jag vill att det ska sitta perfekt. Man kan ju göra provet hur många gånger som helst men jag vill så gärna lyckas redan första gången, sån är jag!
I förrgår hade jag lagt ett spår på heeelt okänd mark. Jag gick och gick, över en myr, in i lövskog, in i tallskog och över två gigantiska krondiken och hade ingen aning om vart jag befann mig. Blodet och snitzlarna tog slut så det var bara att lägga klöven där jag stod. Nu var jag ju tvungen att ta mig därifrån också och man kan inte gå i samma spår tillbaka så det var bara att fortsätta gå i - ingenstanns! Som tur var så har jag precis köpt en mapp i mobilen "Dog Track" så jag kunde försöka gå så nära som möjligt till starten. Alltså den terrängen, ni anar inte... :( Så med lite ont i magen av att gå där igen så drog Kira och jag iväg igår för att ta spåret (det hade då legat 17 timmar). Satte selen på en ivrig Kira, hon älskar detta, och drog iväg. Hon gick klockrent i spåret, vilket jag faktiskt inte vågat hoppas på då det var så svårt, ca 20 meter innan råddjursbenet så tvärstannade hon och började "cirkulera", vägrade gå mer. Fasen tänkte jag nu när vi var så nära, så jag selade av henne och hon fick gå lös. Jag måste ju ha med mig klöven!!! Kröp in i snåret och helt plötsligt hör jag hur det brakar till runtom mig - VILDSVIN !!! Jag hade varit så fokuserad på vart jag satte fötterna för att inte ramla i spåret och nu när jag tittade mig omkring så fick jag se att det var uppbökat överallt! Jag lovar er, blodet frös till is! Jag sprang (och ramlade) så fort jag orkade i bakspåret. Kira sprang precis bredvid mig och det var Tur att jag hade Dog Trackern så jag kunde se vart vi hade gått. Åter tillbaka i bilen och tryggheten så kom tårarna av lättnad - Aldrig aldrig aldrig tillbaka dit !!!
Idag har det varit lugnt men i morgon drar jag/vi till skogs igen :)

Ibland som stimulering så gör jag "Leta" åt hundarna, pudlarna för sig och de stora för sig. Jag har en liten skogsdunge bakom huset dit jag går med små små korvbitar eller köttbulle bitar som jag sen gömmer lite överallt, det kan vara på grenar, gömda under löv eller pinnar, uppe på stenar, intryckta i stammar... osv. Sen släpper jag hundarna och säger "Leta" och nosarna jobbar för högtryck kan jag lova, lite fuskigt är det för Kiras nos är ju redan utvecklad för lukter så skyndar sig inte bernisarna sig så tar korvarna fort slut, eller ja fort och fort de kör väl på i 20 minuter iaf. Pudlarna får ett mindre område och det är mycket intressant att se hur de utvecklar sitt luktsinne. Några är superduktiga (Charlie och Ziva) och några lär sig mindre, typ Beah som jag tror tappat luktsinnet ibland ;) En sak är dock gemensamt, de blir helt slut mentalt efter detta så det är ett enkelt tips på stimuli :)

Det blev några rader, jag menar ni måste ju veta att jag inte glömt er ;)

Kram alla goa!

 

Hejåhå så fort sommaren går när man har fullt upp - och så in i bombens varmt hela tiden också! Alltså detta är Inte njutningsbart, både hundarna och jag lider. Enda som är bra med denna "eländiga" sol är att man inte behöver klippa gräset så ofta ;)
Nog tölat om det!

Kira har åkt tåg för första gången i sitt unga liv. Vi åkte från Grums ner till Vänersborg där dotter Malin med familj bor. Hon klev på tåget "bara sådär" och så lade hon sig vid mina fötter och sov hela resan ner, sanslöst, jag som trodde hon skulle få världens panik men icke hon är som Vanligt kolugn :) Jag skulle ner och passa mitt lilla barnbarn på 3 år. Kira som aldrig träffat så små barn brydde sig inte ett dugg, hon låg där på golvet med Caspian bredvid sig och la sin tass på honom och somnade så gott. Detta vilda busfrö vände på en hand och var så mjuk och fin med honom och när vi var ute och gick så tog han Kiras koppel och hon lunkade så snällt bredvid honom. Jag slutar aldrig förvånas över denna hund!

Sen hade vi ju då den där utställningen den 9/7 (på Kiras födelsedag). Det var Labradorklubbens 40-års jubileum, på Kolsnäs i Sunne. Domare var Shuan Wiliamson, England.
Nu, helt seriöst, ska jag erkänna att jag var inte det minsta nervös (jag som brukar vara som ett asplöv). Jag visste redan att jag hade den finaste hunden och jag visste att hon är liten för att vara labbe. Att hon var liten fick vi skriftligt på. Hon fick "Very Good" !!! Kritiken löd - "Jag skulle föredra henne större "all over" Jaja det visste vi ju som sagt men för övrigt var det fin kritik "välkroppad med bra muskler, bra rörelser, bra vinklar, vackert huvud, underbara ögon, en mycket trevlig hund!" Ja Kira skötte sig perfekt (fast vi kunde kanske tränat lite mer på att "stå" rätt) och hon var så LUGN !!! Efteråt så gick vi bort till vårt tält där vår käre husse, tillika fotograf  hade satt sig tillrätta. Kira fick ett smaskigt ben och lade sig bredvid Mats fötter på sin filt. Jag rusade iväg för att se hur det skulle gå för Kiras "fästman", joodå han fick Exellent! Gud så roligt! Jag trodde faktiskt inte det när han var i ringen för han stod inte still en enda sekund men se den killen är snygg, och det såg domaren :)
Jag har ju inte sett sådär jättemånga labbar på utställning tidigare och jag måste nog ärligt säga att jag blev lite förvånad av den typ av labbe de ville ha och som premierades. Stora Tunga labbar, inte riktigt vad jag hade förväntat mig, jag menar labben är ju en jakthund (fågel/vilt) som ska röra sig lätt och då trodde jag faktiskt att de skulle vara Liiite smäckrare, inte som jaktlabben men... ja ni fattar! Det var MYCKET av läckra godbitar som ögonen fastnade på !!!
Trötta och mycket glada åkte vi hem :)

Så nu i helgen som var 14, 15, 16/7 så kom då den efterlängtade vilt- och sök kursen :) Både Kira och jag var förväntansfulla för självklart fattade hon att något var på gång när matte lastade bilen full av grejer (vi skulle sova i en husvagn).
Kira hade efter utställningen kommit i löp och var nu väääldigt intressant för en av "killarna" men det var kursledarens hund så Magnus (Bergström) tog bort honom ibland så Kira kunde vara med och busa med alla andra labbar när vi var på tomten. 
Första dagen (fredag) så hade vi teori om lukter och spår. Vi var ett glatt gäng så det pratades på av alla om upplevelser vi haft, vad vi kört fast på osv. Efter middagen vid 19-snåret så åkte de andra hem och Kira och jag installerade oss i husvagnen. Det tog ändå 45 minuter att köra hem och sedan tillbaka till 9.30 näää det var en "matte-Kira-helg" så vi tog oss friheten att njuta lite extra :) Men jag måste erkänna att jag kände mig liiite taskig mot Mats som själv fick kämpa med tre löptikar och två "tokiga" hanar ;) Han "sa" att allt gått bra, så jag får tro honom.
Lördagen inleddes med lydnadspass i "vardag och träning" och efter lunch apporteringsövningar, allt under ledning av Cecilia Lind som tävlar apportering på elitnivå. Vi fick även förkovra oss lite i nosework där tanken var att de skulle lära sig känna av kantarell lukt. Några av hundarna fattade galoppen och nosade reda på kantarellerna som var utplacerade på planen. Kan ju bara inflika då att Kira lär då aaaldrig bli någon kantarellhund, hon nosade lite sen gick hon och lade sig och stensov mitt ute på planen, noll intresse hahahaha... kan väl tilläggas att det var totalt stekhett ute, inget som Kira gillar (om man nu ska säga ngn ursäkt ;) Sökträningen stod Magnus för. 
När alla åkt hem för kvällen följe jag med Magnus och Elisabeth (hans sambo, tillika kock) och lade viltspår inför söndagen, mitt eget fick jag "synd nog" inte se.
Söndag morgon och regnet vräker ner. Jippii tyckte jag men inte de andra. Viltspårdomare Jan-Eric kom på fm och informerade om alla konstens regler. Jätteintressant! Sen gick vi då ut och skulle ta spåren. Jag må säga att jag var rätt självsäker för Kira har Aldrig missat ett spår. De flesta fixade det galant och sist var vi. Kira missar Totalt!!! Vad händer? Hon tog inte blodspåret, hon följe ett annat vilt som precis gått där. Åja vi gjorde återtag och hon tog klöven men vilken besvikelse... Kände mig helt knäckt, vad hände, här, nu??? Alla konstaterade sedan att det berodde på hennes löp, det var ju första gången hon löpte och spår kunde vara lååångt borta i hennes hjärna. Jan-Erik berättade att de tävlar inte ens löptikar för de kan vara så loja. Liten tröst :)
På eftermiddagen blev det utlärning om karta och kompass och kunde snabbt ta beslutet att det var bra mycket enklare att fixa en bra GPS app i mobilen. Jamen alltså hallå, jag matte och uträkningar, det är tvärstopp i kontoret :/
Som avslutning bjöds det på "Soldat-mat", sånt som militärerna får med sig ut i övning. Jättehäftigt, man tar en blötmat (jag tog ris o kyckling) som ligger i en påse, stoppar bara ner den i en annan påse (special) med lite vatten, väntar 10 minuter och vips så var maten färdigkokad. Faktiskt riktigt gott! Det ska jag definitivt köpa hem ifall man drar till skogs och blir hungrig!
Summa sumarum. Jätterolig kurs! Vi ska få en fortsättnings kurs frampå - och då VET jag att inte Kira löper!!!

I morgon sätter jag in nya bilder i galleriet. Nu är klockan 21.05 och det är fredags kväll, borde kanske umgås med gubben. I möra drar han iväg med hojen igen så vi går i omgångar här. Ska bli roligt för i morgon kommer en kvinna, Angelika och hennes man hit för att kika på pudelgänget jag har, alltid roligt med besök :)

Kära vänner, ha det Gott och Trevlig Helg !!!
 

Jaha... och varför sätter jag in en bild på Nadja? Jag berättar, det kommer längre ner. Vi börjar från början...

Så var då den där utställningen avklarad. Pust och stön och Tack för det!
Kira var kolugn, som vanligt! Det var bara först när vi kom in i hallen som hon tyckte det var lite läskigt med alla hundarna som skällde men vi gick runt där och jag pratade med henne "att det här fixar vi, du är vackrast och se så de andra uppför sig, du är bäst" och så mycket klappar och lite godis förstås ;) Vi gick sen till vår plats där husse ställt upp stolar och en pläd till henne. Sen låg hon där och bara tittade på de andra, och faktiskt till och med tog en liten sovtid. När det var vår tur så tänkte jag faktiskt ingenting, allt var blankt i huvudet men hos Kira var det inte blankt minsann hon fick ju se domaren och med kroniskt viftande svans och dansande kropp så hälsade hon på sitt sätt. Så var det ju det där med att ställa upp sig. Hm, den lilla damen kände allt att jag hade en liten bullbit i handen (brukar annars bara ha hundkulor men va fasen...). Efter mycket om och men stod hon bra, sprang som en antilop i ringen och lät domaren klämma och känna överallt iof kanske inte sådär jättelätt för domaren med en svans som viftade så hela kroppen gungade fram och tillbaka. Tydligen skötte hon sig som en nio månaders labbe ska göra för hon fick HP och BIR. I gruppen var det svårt, de andra hundarna var duktiga utställningshundar, och så var det lite fuskigt för Kira gick i öppen klass trots sin ringa ålder, det blev BIG 4a. Efter utställningen så blev jag ju lite peppad men det la sig snabbt kan jag lova. Alltså det handlar ju om skönhet och en jäkla massa träning för att få hundarna drillade till detta, inte riktigt min stil! Jag vill "jobba" med henne.

Jobba, jo men visst gör vi det. Tjejen är klockren på viltspår. Jag lade ett långt och svårt spår med henne, med tre vinklar och kraftig störning från E18 med en massa långtradare som dundrade förbi med tjutande släp. Hon stannade bara till när vi skulle gå paralellt med E18 och tittade på mig en gång sen drog hon iväg igen med nosen som en dammsugare. Hon är fantastisk! Nu ska jag lägga ännu svårare spår, över en väg och med en älgklöv dragen rätt över spåret (ska gå på Rådjur). Ska bli spännande att se hur hon löser det.

Vi har våra labbeträffar där hon blir duktigare och duktigare på apportering, inte för att jag för mitt liv kan tänka mig fågeljakt men ok roligt kan hon väl få ha det :)
Gud jag vet inte vad jag ställt till med. Jag har anmält Kira och mig på en spårkurs som varar från fredagen till söndagen. Det är en bit att köra varje dag så vi ska bli lånade en husvagn att sova i. Jag hemifrån - i tre dagar !!! Jag får ågren redan nu och kursen är i juli, hur ska detta gå???

Så har vi det här med Nadja och valparna.
Lilla Lixi skulle ju flytta till Kristinehamn till en lite äldre dam. Hon var här och hälsade på några gånger och Varje gång så tog Nadja anspråk på Ann-Britt. Det var något mellan dem, något jag inte sett tidigare.
Jag hade funderat lite på om jag snällt skulle avråda henne till att ta en livlig liten valp, alltså det rörde lite i magkänslan. Varje gång vi pratade i telefon eller messade så frågade hon även om det var bra med Nadja. Jag klurade lite på detta och till slut frågade jag om hon ville ha Nadja istället. Hon sa direkt Ja! Nadja har nu bott där i snart fyra veckor och de är som ler och långhalm. Nadja stortrivs att bli i centrum och hon lämnar inte Ann-Britt ett steg. När det var en annan hund där på besök och Ann-Britt skulle klappa den så hoppade Nadja emellan och morrade åt den andra hunden, Ann-Britt var Hennes. Ja bättre slut på den historien går inte att finna, de är sååå lyckliga tillsammans och trots att det gör ont i Mitt hjärta så vet jag att Nadja har det bäst där.

Lixi har nu fått ett kanonbra hem och bor nu i skärgården utanför Norrtälje med en "bästis" som är en toypudel tik på två år och en husse och matte som är pensionärer och ägnar all sin tid åt sina skyddslingar. Tänk hur det kan bli!
Lillskruttan Lila bor fortfarande hos mig men den 18 juni så flyttar hon hem till sin nya matte och husse. Maria kommer hit nu när hon ska vaccineras för hon vill vara med och så är hon sååå snossjuk igen :) Ska till min dotter i Vänersborg och tar då Lila med mig på tåget då pluttan ska bli bosatt i Trollhättan.
Gud vad jag kommer att sakna henne! Jag bara Älskar valpar och är så lycklig att hon fått stanna hos oss. Hon är en riktigt tuff tjej kan jag lova er så Maria får nog fullt upp ;)

Åh vad jag skriver... Det är ju så roligt att berätta vad som händer med hundarna också, hur stolt och glad jag är över alla. Det blir väl lite specifierat på vissa saker just nu men övriga gänget ska också få sina rader, jag lovar :)

Galleriet är nu uppdaterat så det är bara att ni klickar dit och kikar.

Kram på er alla och hoppas att ni och era ev fyrfotingar mår bra :) 


 

Ja det är kanske lite konstigt att jag sätter in en bild på Kira som valp men just nu så handlar ju allt om de små valparna - och Kira!

Jag har kameran Full av fina bilder på valparna så kanske jag byter ut bilden men en sak är säker, så fort jag får tid så ska mobilen rensas på bilder och då blir det uppdatering i galleriet. Vart tar tiden vägen???

Nu har två valpar lämnat Törne, lilla Litzy och Lion "Nisse". Litzys matte var här och hämtade henne dagen efter besiktningen då hon var eld och lågor att få hem henne och Litzy var en tuff tjej som hela tiden tog för sig så jag tyckte att det var okey. Det har gått jättebra i sitt nya hem och hon har funnit sig väl tillrätta :)
Lion som numer kallas Nisse hämtades igår och fick åka hela vägen ner till Falkenberg men det hade han klarat galant och till och med ätit vid varje stopp, Ja äta det kan han, jag lovar! Alltså de här valparna var/är så tjocka och runda och har hela tiden varit hur matglada som helst :) Fick en liten video av "Nisse" idag och han har det så gott så men jag måste erkänna att som vanligt så sticker det lite i hjärtat när jag ser dem för jag saknar dem. Som tur är så har jag Lixi och Lila kvar. Lixi flyttar till sin nya matte på söndag 7/5 och lilla LILA får jag ha kvar ända tills midsommar - jippiii :) Lilas matte var här och hälsade på och mer kär i sin valp finns nog inte. Jag skickar bilder varje dag och berättar vad som händer så hon får hänga med i utvecklingen men hon kommer på besök snart igen. Hon vill ägna hela semestern åt henne och kan inte ta ledigt tidigare sååå... stackarn får vänta.
Ja och så besiktigade jag ju gänget. Herregud stackars veterinär!!! Jag krävde både det ena och det andra minst två gånger och hon höll på med varje valp i minst 20 minuter. Ja ni vet mina tidigare erfarenheter så varenda liten led och ben, hjärta och lungor är nu VÄL kollade så någon ombesiktning behövdes inte, jo jag ska göra det på Lixi eftersom det går över 7 dgr. Lixis matte har varit här och snosat och längtar så mycket efter henne men pga av tråkiga omständigheter så kan hon inte hämta sin lilla goding tidigare.
Valparna är ju helt underbara nu, de är med ute på ängen och springer och rullar sig så de är alldeles rufsiga när vi ska gå in. Alltså Lion var ju för härlig, ojojoj så mycket spring och nyfikenhet i den killen. En dag hade han så bråttom när vi gick en liten stig som jag har genom "skogen" att han såg inte vattenpölen/diket med vatten utan plumsade i, där stod han sen och var hur förvånad som helst men tro inte att han skyndade sig upp näärå han var ju tvungen att utforska också :) Vissa valpar glömmer man aldrig, och han är helt klart en av dem!
Jag tycker alla valpar i den här kullen har så stora personligheter vilket faktiskt inte är Så vanligt. De ska bli så fantastiskt roligt att få följa dem :)

Så ska jag väl kanske sluta prata valp även om jag skulle kunna göra det hur länge som helst.
Nu börjar nerverna sätta in inför utställningen på Lördag med Kira. Hur ska jag fatta allt, när ska vi in, står hon rätt....???? Åh vad jag avskyr detta men nu ska det göras. Det är en inofficiell utställning så egentligen gör det inget om det inte blir "perfekt" för med en sån utställning är det ju egentligen att man ska "träna" inför en officiell men med mina nerver är det som hela Sverige ska titta på oss. Gud va fjantig jag är!!! Jag vet att Kira är för liten, standardmått för tikar är 54-56 cm. men hon är väl runt 49-50 någonstans. Hon är dock bara 9 månader (snart 10) men hon kommer aldrig att bli så hög. Jag vet att det blir avdrag men i övrigt är hon propertionerlig, fin och i bra kondition. Måste bara skryta... en uppfödare av Labrador kom fram till mig på ringträningen och gav så mycket beröm om henne att jag höll på att spricka, likväl en annan kvinna som var på utställningar runt om i Sverige med sin labbe berömde henne jättemycket och frågade vart hon kom ifrån osv och det kändes också lyftande så hur det än går på utställningen så är hon bara BÄST!!!
Vi har varit på en del labbeträffar och tränat apportering, inget som faller mig på läppen men Kira älskar det så vi fortsätter träna och ha roligt :)

Bernisarna. Ja de gudomliga hundarna skriver jag inte mycket om men de gör inte så stort sken om sig, jag menar specifikt, det enda som märks tydligt är att de är så mycket gladare och piggare sedan Kira kom och rörde om i grytan ja till och med gamla Daisy beter sig som en unghund ibland när hon rasar runt här på gården. Måste väl (tyvärr) också erkänna att det blev lite lättare stämning för dem när Ascha gick bort. Hon var sååå dominant och skulle alltid bestämma hur de andra skulle bete sig, ja så kan det faktiskt vara men vi tvåbenta saknar henne!

Pudelgänget. Hahaha ja de är sommarklippta kan jag lova. Skickade iväg skär på slipning men när jag fick dem tillbaka var de odugliga men det visste jag ju inte när jag badat alla och skulle trimma. Jag fick ta ett skär som gjorde dem Väldigt korthåriga men jag tröstar mig med att det växer ut snart och att De inte bryr sig. Det värsta är att på torsdag ska Beah vaccineras och hon borde ha täcke för fy vad jag skäms!

Ojojoj vad jag skriver...
Jag återkommer efter utställningen!

 

Nu är två av valparna tingade, det är lillpluttan Lixi och den andra pluttan Lizti. Den lugna Lixi kommer att flytta till Kristinehamn och den "tuffa" bruden Lizti flyttar till Malung:) Kvar är alltså den lille busiga Lion och "coola" Lila.
Lila fortsätter växa rejält och blir bestämt dvärg men de andra pyttarna, jaa det är svårt att säga men antingen toy eller små dvärgar. Skulle jag gissa enligt tidigare viktkurvor på kullar så skulle de definitivt bli toyar men... det finns aldrig garantier!
Käre värld, de är 6 veckor och om drygt en vecka så ska jag göra första besiktningen, ofattbart! Nu undrar ni säkert varför jag gör två besiktningar men det beror på att jag en gång hade en valp som blev ua vid 8 v. besiktningen men drygt en månad senare visade det att han stod på "tå" med ena bakbenet. Han röntgades och det visade sig att knäskålen var missbildad - Hur kan en veterinär missa sånt??? Efter det är jag jätterädd att det ska vara något fel på valparna, köparna vill ju ha friska valpar och definitivt jag som uppfödare så nu garderar jag mig till tänderna, allt ska vara perfekt !!!
I morgon ska trollen få bada. Alltså jag kommer inte se skillnad på dem med all den fluffpäls de får så det blir nog en liten prick nagellack på dem:)

Som ni ser på bilden så har jag en liten "dammsugare" på besök ibland härinne. Snuskisen käkar gärna upp det som ploppar ut där bak på valpisarna, supertypiskt labbar som äter Allt, ja då menar jag Allt! Ziva är en jäkel på att fånga möss på ängen och igår var en sån dag, hon kom till mig med den (vill ju visa vad hon kan:) och direkt hon lagt ner den, vem tror ni va där och tog den - jo Kira! "Snuskhunden" hann att mosa den rejält innan jag plockade ut den ur munnen på henne, jag lovar det blev ingen snosepuss på ett tag av henne...urk.

Idag är det Påskdagen och då ska man väl unna sig och ta det lite lugnt, eller? Näädå här var det upp som en tupp och det som mötte mig var ingen trevlig syn. Kira, jag måste erkänna, är helt rabiat ibland. Nu hade hon fått tag på tapeten i hallen och dragit bort nästan en hel våd, inte nog med det en stolsdyna från köket låg i partiklar på vardagsrumsgolvet. Jamen hallå hur mycket vadd kan de knö in i en dyna (?) här låg det Överallt! Bara att städa och se glad ut, eller glad och glad "leendet" var spikrakt och hårt spänt kan jag säga.
Dagen var tilltänkt ett besök på Svenska Spaniel och Retriver Klubbens utställning för att avnjuta vackra Labradorer men det kunde jag glömma, nu skulle den rabiata tjejen ut och få jobba istället. Åkte till skogen och la ett hejdundrande viltspår (blodspår) som gick både i snö och riktiga snår. Hon kämpade rejält med nosen kan jag lova men till slut (halvt utmattad) fann hon klöven. Efter två timmar i skogen så var hon faktiskt Nästan trött ja iaf så trött att efter bus med hundarna somna gott i sin fåtölj.
Men det var ju det där med utställningen. Efter lunch så sa jag till gubben (Mats) att nää vi åker och tittar, kanske det håller på än. Vi drog iväg till Forshaga men när vi kom dit så var besvikelsen stor - det var slut! Jaja Kira fick vad hon behövde så jag skakade det av mig, för hon går först. Jag såg väl nån labbe och konstaterade direkt att, herregud så liten Kira är!!! Ska bli mycket spännande den 6 maj när Vi ska dit på utställning, antingen åker hon ut direkt eller så ser de den vackra feminina Kira som Jag ser (vadå partisk :o)

Just nu så är hela pudelgänget här inne och busar med valparna och Rossi är den som mest busar - och även delar kissetidningarna i småbitar och äter upp deras mat, hm!

Nej nu är klockan 22.00 snart och jag känner mig faktiskt lite mör så jag ska gå och slänga ner mig i soffan framför teven en stund. Undrar om det hänt nåt i Världen? Bäst att kolla in nyheterna för jag jag lever bara i en hundvärld men jag lovar, det är allt bra gött det också! :)

Ha nu en fortsatt Glad Påsk mina vänner så syns vi snart igen :)

Ojojoj vad tiden går....
Jag har varit trög att skriva men nu... alltså nu har jag mer än heltid med hundarna/valparna, skulle egentligen vilja säga "dygnet runt jour".
Nu är gänget 5 veckor (bild) och allt händer så snabbt med dem, bara detta nu, nu sitter jag här vid datorn och de små "odjuren" skriker i högan sky för att jag inte sitter på golvet med dem. Det blir drygt en timme på förmiddagen, en timme runt lunch, en timme på eftermiddagen och så kan jag ju inte låta bli att krypa ner på golvet precis innan jag lägger mig också sen blir det ju att man tittar in och snosar en snabbis då och då ;)
De andra hundarna är ju här inne ibland och valparna älskar det!!! 
Lisa diar allt mindre nu så de får tillägg av valpfoder eller... vad ska jag säga, jag försöker ge dem Vom och Hundemat (blötfoder) puppy men va sjutton de gillar det ju inte grrr, de vill ha mamma Lisas mat. Har ringt fodertillverkaren och frågat om näringsinnehållet, vad som skiljer valp/vuxenfoder och hon sa att det är äggula som saknas i vuxenfodret. Hm bra tänkte jag så jag knäckte ett ägg och där låg gulan på fatet, det var bara det att det gjorde valparna också :o Jag försökte få dem att smaka men det gillades inte näärå det var skitkul att glida runt I den istället. Nu har jag fyra små ägg-gule ungar, speciellt lilltjejen Lixi ;)
Lixi är minst, garanterat att hon blir toy, Lizty Tror jag också kommer att bli det faktiskt medan Lila blir liten dvärg. Godingen Lion gissar jag nog toy, kanske liten dvärg. De är så pyttesmå allihop! I Lisas förra kull blev ju Hanna och Grållan toy och Ändå så vägde de ca 200 gr mer vid samma ålder. Ja det här blir spännande! Tänk om alla blir toy ???

Att det blir så knöligt för mig att sätta mig här är ju delvis pga alla bilderna som jag vill lägga in samtidigt men nu har jag bestämt att jag delar upp det så jag inte behöver ha ångest för tiden. Bättre att jag skriver lite oftare och lägger in bilder så fort det blir en liten lucka i tillvaron, sååå bilder kommer :)

Nu till något helt annat!
Jag är världens stoltaste Labrador ägare!!!
Kira blir 9 månader idag och hon har redan gjort dundersucce' vad gäller viltspår, apportering, lydnad (förutom att hon just nu inte alls, egentligen, är så rolig att träna just nu för tonårstrotset verkar närma sig topp) och utställningsträning. Alltså... jag är helt betuttad av stolthet... Vi lade på unghunds lydnadskursen (labbeklubben) ett "prova-på-spår" och hon gick som en lowrider och tyckte detta ju var lite mystiskt men hon tog det direkt och bar stolt Rådjursklöven tillbaka till bilen. Jag lade ett till spår hemma utan blod, dock lite längre, hon tog det klockrent! Så köpte jag blod och gjorde ett blodspår, långt Och med vinkel, tror ni inte på sjutton att hon klockrent tog det, alltså helt otroligt, hon var ju bara 8 månader!!! Söker nu kurser för glatta livet så vi kan göra ett anlagsprov sen siktar vi hööögt...championatet ligger ju långt där borta och Det vill vi ju ha - som mål iaf :)

Så började jag på utställningsträning (hon ska ställas i maj inoff.) alltså tro det eller ej - damen verkar född i ringen! När man ställer en labbe så ska de stå "fritt" vilket betyder att man står framför dem och där ska de stå, och visa sidan mot domaren. Då Kira och jag tränat det i vår lydnad så klickade hon det direkt, det enda som vi har kvar är att hon ska stå paralellt med tassarna och det jobbar vi på att hon ska göra när jag säger ordet "stå". Sen får vi väl se hur det blir när vi kommer in i en riktig ring och den här matten, som vanligt, blir som ett asplöv.

Lydnaden har hon befäst, hon går "fint" (som jag säger ist för "fot" som jag tycker låter så hårt). Hon tvärstannar på stanna, jag kan lämna henne och hon står orörlig tills jag kommer tillbaka till sidan. Hon går "fint" i alla vändningarna och sätter sig fint bredvid mig när jag stannar - vad kan jag mer begära just nu.
Hennes "spökålder" gör ju också att hon tycker att vissa människor och saker helt plötsligt ser hemskt farliga och otrevliga ut, vilket leder till att hon kan avge ett skall, hon vet så väl att hon inte ska göra så men nu se ni kan matte "slänga sig i väggen" för Hon bestämmer. Tur att det går över men just nu finns det ingen anledning att utöka träningen utan vi kämpar på med det "gamla".

På labbekursen fick vi träna att de skulle hålla i en dammis. Kira har inte varit duktig på att "hålla" saker i munnen utan släpper efter en stund så jag köpte en liten pjutt dammis och har tränat på "hålla" och det har funkat hyfsat. Kira fick även prova hålla en fågel i munnen och vi gick runt lite, hon fixade det men sen är det ju detta med matten, hon har tyvärr lite fågelfobi så jag må erkänna, jag tog inte i den men det fixar sig, nästa gång har jag handskar (och helst ögonbindel ;).
Så har vi idag varit på labbeträff. Jag tyckte det skulle vara givande trots allt att träna apportering för jag såg ju hur lycklig Kira var. Sagt och gjort. När det var vår tur så var förväntningarna låga (hon kommer aaaldrig att bära med sig dammisen till mig). En kille slängde iväg dammisen bra långt, jag kopplade lös och sa "apport" jamen tror ni inte på sjutton att hon fann den Och bar tillbaka den till mig och lade dem vid mina fötter, alltså hallååå??? Han gjorde det igen och Kira var lika klockren som första gången. Killen tyckte att hon inte behövde mer för hon var ju perfekt på dammisen." Syns att ni har tränat", sa han. När jag sa att det var första gången så skrattade han bara och skakade på huvudet. Jag gick med fjädersteg tillbaka och sa att det var nästas tur :) Vi testade igen efter fikat och då skulle hon över ett vattendrag och in i värsta skogsriset, hon tog den. Andra gången tittade killen på mig med ett leende och så dängde han iväg dammisen hur jäkla långt bort som helst och över en kulle, det var inte snällt för Kira kämpade och kämpade med nosen men kom tillbaka utan dammisen. Han skickade iväg sin egen labbe som ju tog den direkt långt därborta men hon var ju toksäker då hon nu var 9 år och tävlat största delen i just apport. Kira var nog lite tjurig för hon tittade på mig sen stack hon lycklig ner i det geggiga vattendraget för ett rejält dopp.
Kan säga att vi avslutade med en perfekt apportering :)

Pudlarna är glada - tror jag för här trimmas det för glatta livet, nu ska alla få sommarfrilla och de blir så spattiga och studsiga när pälsen försvinner:)
Mina härliga stora luffsar de tar livet med en klackspark, varje dag är det en härlig dag - det är deras filosofi :)

Jag är så Glad och Stolt över alla mina hundar !!!     Tralallalallala....

(Den här veckan kommer det två valpköpare och tittar på tikarna. Hugaligen får redan ångest över att lämna dem ifrån mig....)


 

Nu är de små trollen här :)
Det blev 3 st tikar, Lila, Lizty och Lixi och så en liten hane vid namn Lion.
Redan på dygn 57 började jag nattvaka för ojojoj så mycket förvärkar hon hade, och Jättetjock! Från dygn 62 sov jag på golvet bredvid hennes bädd med full beredskap. Hm, inget hände... Dagarna gick och på dygn 67 började jag bli riktigt orolig - Vad händer, varför kommer de inte? Åkte till djursjukhuset där de tog en röntgen och även ett ultraljud. Det visade, som sagt var, 4 stycken, jag lovar döm om min förvåning för så många hade jag inte alls räknat med, snarare två mmm ev tre Stora klumpar. Lisa har ju fått valpar tidigare som varit stora, därav min oro för nattligt kejsarsnitt. Valparna mådde bra och deras små hjärtan tickade på fint därinne.
Veterinären sa att har hon inte börjat krysta innan 24 inatt så får ni komma in för snitt. Åååhhh tänkte jag, så typiskt - men se Lisa sov som en stock hela natten bara någon liten pyttevärk. Ringde djursjukhuset på morgonen och sa att jag kommer in för de måste "sätta igång" henne.
Vi kom dit vid halv tio. Nytt ultraljud, allt okey! Då hon nu öppnat sig så fick hon en spruta för att dra igång värkarbetet. Inte sjutton började hon. Hon fick spruta nummer två efter en timme ungefär. Vi gick ut en promenad för nu så skulle det sättas igång - nix! Bara att inse att kejsarsnitt var enda utvägen. Hon togs omhand vid 13.30. De kom och frågade om jag ville behålla livmodern men jag sa att det var bättre att kastrera henne = inga fler valpar, löp eller livmodersinflammation.
En timme senare kom fyra vilda krabater in. De låg i en "öppen" kuvös kan man säga med en filt över sig. Men käre värld inte ville de vara där under inte - "Vart sjutton är maten!!!"
Lisa kom efter en stund invirad i en pläd, hon var under uppvak. Min lilla älskade Lisa, så hjälplös men ack så stark och duktig. När hon kvicknat till i min famn så la jag henne på en pläd på golvet och bar ner valparna. Nu Då kunde de få tutta! Noppe, nyfödda och snittade som de var så fick jag hjälpa dem några gånger innan de fattade galoppen.
Bilden här är tagen precis vi kommit hem. Slutet gott, allting gott :)

Nu ligger de här bredvid mig i sin bädd och sover, nytuttade. Lisa har lagt sig på golvet bredvid för det är lite varmt åt henne ibland.
Lisa är så himla duktig hon är en sån där perfekt mamma åt sina valpar, jag lovar det är en fröjd att se.
Övriga gänget har stått untanför dörren och undrat vad som gnäller här inne ibland men de får vänta i ett par veckor innan de får komma in en och en och kika på dem.
Idag är de 5 dagar. De föddes i torsdags och idag är det tisdag.
De var inte så stora ändå (misstänker att hon tog sig på andra parningen 5 dagar senare) vikten låg på 160- 190 gr. Nu börjar vikterna ändras lite, lille Lion är minst och den tjej som föddes störst har dragit iväg rejält, det skiljer över 50 gr på "tjocka" Lila och lillkillen. Ska väga dem snart, väger dem varje dag så att jag ser att allt är okey.
De är nu kolsvarta men de kan ju bli grå (?). Tiden får utvisa.

Jag är lite surig för jag har märkt att bilderna i galleriet raderas efter hand och inte sjutton vet jag hur, eller om det går att utöka galleriet så alla bilderna syns, även de som rullas ner. Lite knöligt när man gjort en ny hemsida och tiden inte räcker till för att mixa och trixa men tryck på bilderna så blir de ju större och man kan läsa texten under iaf :)

Nu pockar hundarna på och vill ut, Lisa dricker och kissar väldigt mycket eftersom hon diar och även svettas.

Åhhh vad jag älskar det här = Hundar, Hundar, Hundar.... !!!

Nu ni mina vänner händer det grejer i kenneln igen :)

Först och främst vill jag välkomna lilla Rossi till oss!
Det är en liten Black and Tan kille som nu är fyra månader. Alltså som jag har letat, både i Europa och Ryssland och så finner jag denna lille kille i Sverige!!!
Alla b/t är ju i princip släkt och jag ville ha lite nytt blod i aveln. Han är född av solida (enfärgade) föräldrar, mamman vit och pappan svart. Att det föddes b/t blev en stor överraskning hos uppfödaren men då det är gener som gör just flerfärgat så var det ingen som visste eftersom det ligger Lååångt bak i linjerna.
Då mamman är vit och vad jag kan luska mig bakåt i stamtavlorna så finns där Bara vitt så genen måste följt med hur långt bak som helst. Pappan har aprikos i linjerna längre bak och där Kan det dyka upp b/t gener men detta kunde ingen ana.
Då mamman är vit så är den blekande vilket i sin tur gjort att Rossi är creme i sin tan-teckning istället för röd. Parar jag med till exempel Beah som är väldigt skarpt röd så kan det bli svart/röd men det kan även bli svart/creme.
Eftersom hans mamma är vit så kan jag även använda honom till Tilly och få vita valpar. Ja det här ska bli spännande men det är ju 1-2 år in i framtiden. Sen gäller det ju att de blir friska och bra psykiskt också.
För att berätta lite om Rossis personlighet. Han är "tjock" som en liten klump (var det när han kom) och med en fantastisk självkänsla. Han följer med överallt, ska vi gå långt ja då flyttar han in innanför min jacka en stund. Han är så lugn så man märker honom knappt, ska vi gosa lite så lägger han sig tillrätta i famnen och somnar direkt. Alltså han är Kanon !!! jag är överlycklig över denna lille kille :) Sitt namn fick han efter Moto GP föraren Valentino Rossi, min favorit inom racing ;)
Kira är helt fantastisk med honom, hon ömmar och är så rädd om honom och det kunde jag aldrig tro men Kira slutar aldrig förvåna mig! Idag var vi på lydnadskurs igen och hon är så otroligt duktig men... tonårstrotsar ibland men det får man ha överseende med just nu, för det går ju över - om några månader (pust)!

Nu har vi Stor Spänning i Törne för nu räknas dagarna ner för Lisa. Från det datum då Jag först såg dem paras så "ska" hon ha nästa helg men hon har rejäla förvärkar redan men det har hon haft tidigare gånger också. Hela tiden ska hon vara runt mig. Jag och Lisa sover nu ensamna i sängkammaren för nu är valplådan fixad så nu när jag sitter här så ligger hon i sin bädd bredvid mig. De andra hundarna får inte komma in här längre nu så de står utanför dörröppningen (avdelad med kompostgaller) och piper hela tiden, speciellt Ziva för hon är ju "mattes tjej" + att hon vet vad som är på gång.
Det är så spännande för denna gång vid 3 veckor så kände jag inga fosterblåsor, som jag tidigare gjort på tikarna så nu får jag luska lite genom att försöka känna hur många foster det är och det är jättesvårt för känner jag två så kan det ligga någon bakom. Jag gissar på två trots allt men jag hoppas det är fler för ju färre de är ju större blir de och Lisa har fått stora valpar förut. Hoppas hon fixar det bara!
Jag lovar att skriva direkt när hon fått så ni kan stilla nyfikenheten lite ;)
Håll nu tummarna att allt går bra!

Jag har uppdaterat galleriet så gå in och kika på mina godingar vettja. Fler bilder på Rossi också.

Nu ska jag sätta mig i soffan och smeka lilla Lisas mage, jag ser på hennes blickar att hon längtar efter det :)
Trevlig Helg!

Hejsan på er alla, nu är vi här igen :)

Bilden för detta inlägg får representera den flygande, skällande - och gosigaste Beah för varje gång vi kommer ut så ska hon upp i famnen och gosa lite innan hon kan gå ner och härja omkring. Hon har en enorm personlighet den här lilla damen, fantastisk!

Vintern? Vart är den, har jag missat något?
Förra året vid den här tiden så hade vi snö, i vinter har vi bara (än så länge) haft typ 2-3 cm snö. Så galet tråkigt för hundarna älskar att busa i snön, och jaga snöbollar. Det kom lite snö nu när jag var ute med gänget men vi får väl se om det fortsätter, hoppas hoppas...

Lite har hänt här i Törne.
Tanken var att para Lisa och Jackie men se det blir inget med lilla Jackie för de underbara fodervärdarna, Conny och Gudrun klarar inte av att lämna ifrån sig henne dessa, minst 10 veckor inför, under och efter valpning så, lite småknasig som jag är så fick de köpa henne. Jag skulle aldrig vilja att hon kom till någon annan än dem för hon stortrivs där, och där ska hon få bo :)

Lisa är parad två gånger men jag är lite fundersam om det verkligen var "rätt" tid. Den här lilla fröken ställer ju bara helt upp sig utan minsta förvarning på löp men jag misstänkte att hon skulle dra igång för fyra andra tikar löpte/hade löpt. Grejen är ju den att Zicco var som en galning på de unga läckerbitarna så den fulisen "satte på"  Lisa i ren desperation tror jag ;) Hon blev parad första gången dagen innan julafton, den 23/12 och sen andra gången fyra dagar senare. Alltså kan den eventuella valpningen ske med lite spännrum, runt februari/mars skiftet någon gång. Lisa har dock alltid haft långt höglöp så det här ska bli spännande!

Kira växer så det knakar OCH är verkligen i trotsåldern nu. All lydnad som vi tränat in och klarat galant är nu som bortblåst. Gud så tröstlöst det känns! Jag vet att hon vet vad som gäller och att det kommer tillbaka men just nu är det ingen ide' att träna in nya moment, och vi som ska börja på kurs om en och en halv vecka, jag får ju skämmas :/ 
Det är en valp/unghundskurs för bara Labradorer och det ska bli superroligt att träffa fler labbar och ägare i några veckor framöver :)

Såg föresten att labbarna toppar listan igen vad gäller populäraste hundrasen i Sverige, pudlarna var inte ens med bland topp 10, hm... De skulle bara veta vad som döljer sig hos dem då skulle de direkt komma tvåa ;)

Sen Kira nu vuxit upp lite mer så har bernisarna vaknat till liv, ja till och med gammeltanten Daisy. Tänk de springer och busar på tomten och när jag går ut med alla så drar Kira och Dennis järnet. Det är så roligt för det var ju det som var andemeningen med Kira att Dennis skulle få en framtida kompis om "morsan" inte orkade längre. Jag älskar det!

Allt har gått bra med lilla Tanja och jag må ju säga att så busig och matglad som hon har blivit har aldrig inträffat tidigare. 
Ett litet orosmoln på himlen har jag och det är att Kira en gång "sprang ner" Beah så hon gjorde sig illa på vänster bakben. Ibland har hon faktiskt hoppat på tre ben, det har blivit bättre men inte helt bra. Jag ska avvakta någon vecka till och försvinner det inte så åker jag in till djursjukhuset så hon får röntgas. Vore ju jäkligt tråkigt om hon skulle fått en smäll i knäleden så hon fått patella men det är bara när hon stöter till något som hon haltar lite annars syns inget. Ja vi får se.

Nu har jag uppdaterat galleriet litegrann. Är lite försiktig med att lägga in bilder för på den andra hemsidan så blev det ju så mycket att jag fick köpa till mer och mer utrymme men håll till godo :)

Hundarna tassar omkring mig och jag vet vad de vill - det är kväll och då ska vi mysa i soffan, likadant varje kväll. Bäst att göra dem tillviljes!

Nospussar till er ;)