Nu har Kitty aka Stella och Kimmi aka Duncan flyttat.
Så otroligt bra hem jag funnit åt dem, jag är så glad :) Stella hamnade hos en jättehärlig familj i Äppelbo där hon får kompis av en äldre labradordam (bra för henne så hon lär sig lite vett och etikett för ojojoj så självständig och busig tjej), Duncan lever nu vilding i Norge hos ett yngre par där han på somrarna ska vara med och vandra i fjällen och på vintern hänga med när de går "på tur" med skidor, toppen!!!

Så har de besiktats. Wow så nervös jag var för hur skulle det gå för Rocky? Alla fick en tummen upp - jippiii, enda negativa med Rocky var att framtassarnas trampdynor slits mer på insidan (de är plattare där) och att han har spretigare tår men vad gör det för tänk er... Inget hjärt och lungproblem, tassarna är en baggis med tanke på hans tidigare rörelsemönster. Detta var en stooor lättnad! Nu ska han få leva här med oss som en liten maskot :)

Santza har flyttat till sin son Ziggy i Eskilstuna och Tilly får nu all uppmärksamhet i Kristinehamn. Varför nu detta?
Båda är, eller Var ska jag väl säga, två tjejer som inte tagit för sig av livet riktigt om man nu jämför hur de har det nu. Här har de alltid knatat och gått bakom mig när vi varit ute och gått nu minsann så härjar de, och myser till 100% så nu slipper de trängas med alla andra hundar för uppmärksamhet - Nu trivs de!!!
Det är svårt att skiljas från hundar man haft i flera år och det jag nu gör är helt ifrån mina värderingar men då jag nu tidigare sett hur bra de får det så gör det inte så ont och de får det så bra. Mitt ego har fått sig en törn kan man säga , allt är inte "bäst hos mig"....

Om ni minns så har Kira en knöl under halsen. Det var ett lymfom (cysta) men helt godartad . Den har inte växt mer så den behöver inte tas bort.
Fy sjutton så nervös man blir för allt när det gäller ens hundar/djur.

Den 6/4 så ska Ina röntga höfter och armbågar (Hd/Ed). jag är liiite orolig på höger fram då hon var så halt där när hon var unghund och det satt i armbågen/bogen. Nu måste ni hjälpa mig och hålla tummarna för går nu detta bra så Kanske hon paras vid nästa löp.

På tal om paras. Om Beah och Sussi kan vänta med sitt löp till mitten/slutet av april så ska de två paras och då blir det b/t valpar.
Detta blir Beahs sista kull sen nästa år så får Molly ta över stafettpinnen om hon går igenom hälsotesterna.
När Sussi och Molly sen "gjort sitt" så blir det nog inte fler pudelvalpar tror jag, vi får se men just nu känns det så.

Lite nya bilder finns i galleriet, dock mest valpbilder såklart ;)
Titta och njut så syns vi snart igen!
Allt gott till er!!! (i dessa tragiska "krigstider")

 

Usch det här året har inte börjat bra :(

Mevas Kitty, Kimmi "Duncan"och Kinzo "Rocky". De tre godingarna!
När lille Rocky var 1 1/2 vecka fick jag se att Rocky var helt platt över bröstkorgen och att bakbenen inte tog spjärn för att komma framåt.
Vid två veckor så såg jag hur hans "armar" stod rätt ut från sidorna, likaså benen när jag lyfte upp honom. Genast tänkte jag, Swimmer må han bara inte har swimmer... Jag googlade och visst var det så, han hade swimmer puppy syndrom. Jag satte genast på honom en "tröja" och som jag lade fullt av bomull under bröstkorgen. Då Rocky var så platt så trycktes bröstkorgen ihop och det var mycket stor risk att hjärta och lungor skulle tryckas ihop.
Jag beställde tid hos veterinären, där de i sin tur aldrig sett detta tidigare bara på bilder. Prognosen var långt ifrån bra men då han ändå hade lite lite reaktion under baktassarna så sa det att det kanske går att hjälpa honom med mycket träning men vad gäller lungor och hjärta så kunde de inte garantera något då de kunde kollapsa när som helst.
Jag åkte hem och funderade, var det värt risken att jag skulle fästa mig ännu mer vid honom och han sen avlider men tanken försvann, klart att jag måste prova för tänk om det går bra!
Jag kontaktade andra uppfödare via fb och det visade sig att det var några som hade haft samma på någon av sina valpar, en del hade det gått bra för andra inte. Jag fick massor av tips och råd (som jag är oerhört tacksam över).
Nu började den riktiga träningen, det var massage och styrketräning flera gånger om dagen, han fick simma i en stor balja och gåträna i en ränna (ihopbyggd av min dotter Malin), jag fick hjälpa honom att röra tassarna framåt men det var svårt med bakbenen för de var helt skruvade.
Vid fyra veckor stod han upp själv, dock mycket vingligt och jag såg hur han försökte röra sina små ben framåt. Idag är han 4 1/2 vecka och går mer än kravlar, jag har slutat mata honom för nu ska han minsann Stå bredvid syskonen och äta ur sin skål. Jag är den som lärt honom att busa så nu försöker han ibland resa det ena benet och slå mot syskonen med det och han försöker även bita dem men då rasar han ihop.
Jag är så förvånad för jag ser hur försiktiga Duncan och Kitty är mot honom trots att de är så små men å andra sidan Duncan är en riktigt vild valp så han kan ibland lägga hela sin tyngd på honom.
Allt ser lovande ut nu :) Kanske kommer han bli helt återställd som vuxen kanske inte därför har jag bestämt att han får stanna här hos mig!

Hahaha jag skrev om vikt, aldrig någonsin har jag (eller andra vad jag vet) haft så tunga valpar. Duncan vägde drygt 3 kg vid 4 veckor, otroligt! Kitty vägde 1 kg mindre och Rocky 2 kg mindre än honom. Duncan är så välutvecklad och grov att man kunde tro att han skulle vara 5-6 veckor gammal. Han och Kitty gallopperar över golven här i huset det är sånt ös på dem att jag aldrig sett dess like :)

Duncan ska flytta till Norge, Rocky ska bli kvar hos mig så det är bara mysiga Kitty som inte fått något hem än. Är någon intresserad eller vet någon så får ni gärna höra av er (vill helst inte annonsera).

Santza och Tilly har flyttat (på prov än så länge) och de har fått underbara hem och är sååå bortskämda :) Santza flyttade till sin son i Eskilstuna och Tilly till Kristinehamn. De är värda att få lugna kärleksfulla hem då jag ändå inte ska avla på dem mer. Det här är svårt att göra men av erfarenhet så vet jag att vi glöms bort efter ett tag, klart att de känner igen allt när de kommer hit men annars finner de sig fort i sina nya hem så jag vet ändå att jag gör rätt, trots mina tårar...

Kira ska till veterinären i morgon. Innan jul så upptäckte Mats en ärtstor kula under hennes hals och i slutet av dräktigheten så hade den växt till en pingisbolls storlek, idag är den nästan en tennisboll så nu måste den undersökas snabbt. Jag ville inte störa henne och valparna tidigare men nu diar hon inte längre så då kan de ev skära ut den och sy (valparna hade lätt krafsat upp stygnen). Jag hoppas det bara är en fettknöl men man vet ju aldrig.

Så är beslutet fattat för sista gången, Tuva måste flytta för jag hinner inte med henne. Jag lämnar nog ut henne på foder eller EV säljer henne. Vore synd att inte ta valpar på en så fin hund och så är hon ju så arbetsglad + att hon ju är DNA testad för HNPK,CNM, EIC, PRA-prcd och röntgad ua.

Pudlarna mår som vanligt bra, håller på att trimma dem för hejåhå så långhåriga de är nu, likaså mår sanktisarna toppen. Problemet är bara tiden då Rocky fortfarande kräver en hel del men det blir bättre :)

Kram till er alla :)
obs. det finns en bild på Kitty i galleriet.