Hej igen mina kära läsare :)
Får jag denna gång presentera en av valparna som idag är 16 dgr och fått upp ögonen, ser ni blicken?
Nu har de fått en egen liten själ, inte bara "en av dem", jag tycker det är så mäktigt!

Till att börja med så vill jag gratta Bieber och Santza som klarat hälsoprovet av patella och ögonlysning så nu är de redo att gå i avel :) Santza, den lugna trygga tiken som inte lyfter ett öga för något, så lik sin morfar Charlie. Bieber den ständigt glade, spralliga och påhittiga killen men glimten i ögat.
Nu ska jag boka tid för Tino också då han blir ett år den 2/10 och där kommer det heller inte att bli några problem, fria föräldrar och syrran Santza fri, perfekt!

Charlie (killen som kom tillbaka) är nu kemkastrerad men lugn - nej :) Han är jättebra nu, inga problem att "våldta" tikarna, ja eller alla om jag säger så då han även var kär i den kastrerade Zicco och Lisa.
Alltså den killen är för rolig, jag trimmade ner Sussis valppäls och direkt så trodde Charlie att det kommit en ny hund hit (alltså innan han fattade...;)
Han skulle verkligen passa hos någon som ville hålla på med agility eller något annat fartfyllt för han har energi till tusen och ett super psyke. Han ska vara kvar här ett tag till först för det är först nu som han har lärt sig att "läsa av" andra hundar. Tänk hur de kan bli när de aldrig växt upp, eller haft någon hundkompis att komunisera med. Vi får se vad som händer med killen!

Tänk så konstigt det blir i en flock när den ändras. Bernisarna fattade inte först att Kira inte längre fick följa med till skogen, de satt där utanför bilen och väntade på henne, eller när vi traskade iväg ifrån gården... Nu minsann är det inga problem men de är mycket lugnare och gör inga tokryck i skogen längre (Kira va ju den som drog igång dem) nej nu går de bredvid och runtom mig fasten att de är lösa. Kira hon är damen som följer mig överallt, när hon inte är hos valparna. På natten så sover jag i valprummet och efter att Kira gett "nattmaten" så hoppar hon upp i sängen och ligger tesked med mig och när jag vaknar på morgonen så ligger hon med huvudet vid min hals, sååå mysigt :)

På tal om att sova, och i valprummet... Vi får väl se hur länge jag fixar det för nu händer det grejer med valparna. De små skruttarna gnäller och "skäller" hejvilt trots att de borde sova när magen står rätt ut av all mjölk de får av Kira.
Alltså jag är jätteförvånad för när de bara var 14 dgr så reste de sig upp på stapplande ben och Gick, helt otroligt det har jag aldrig varit med om tidigare, pudelvalparna brukar ju inte gå ordentligt före 3-4 v. ålder. Så olika på raser!

Jag känner mig nöjd med tillvaron just nu, går och kikar i valplådan om någon är vaken så man kan få snosa lite, snart kommer kalabaliken när vildarna springer runt, skäller och biter på allt och alla... Bernisarna och jag tar lugna härliga promenader (då mår Daisy som bäst), pudlarna och jag har härjat i skogen i hopp om att hitta kantareller - ingen storvinst där kan jag säga :( och Kira och jag går små promenader i koppel, så att hon får röra på sig. Alltså dessa tuttar hon har, tror nog hon skulle behöva BH resten av livet, snacka om hängisar ;)

Jag har haft jättemånga förfrågningar om Pudel valpar men jag kan säga att det blir först till våren och då blir det förhoppningsvis 2-3 kullar. två kullar blir b/t och den ev tredje kullen b/t eller enfärgade svarta eller vita.
Den som väntar får se....:)

Kram till er alla fina och på återseende!

(Några nya bilder i galleriet)
 

Nu är de här !!!
6 stycken valpar "såg dagens ljus" den 2/9, det blev 3 tikar och 3 hanar :)

Som jag har väntat...men skulle egentligen väntat några dagar till (hon fick dem på dygn 59).
Hon hade det jobbigt min lilla snutta. Hon höll på att krysta i flera, flera timmar innan jag ansåg att det här funkar inte så vi åkte in akut till djursjukhuset och där fick hon till slut sin första valp, då det var lite knöligt att få ut den så väntade vi tills valp nr 2 kom ut, sen åkte vi hem. Hemma i lugn och ro så kom fyra valpar till men...vart är den 7de? Hon kämpade och kämpade men allt ståhej hade tagit så mycket på krafterna så vi åkte in akut igen. Jag förstod att den skulle vara förlorad då det dragit ut på tiden, och det blev även konstaterat vid ett ultraljud. Det blev ett kejsarsnitt till slut för Kira var helt färdig. Jag säger bara det, ojojoj vilken tur att hon hade så bra grundkondition annars kanske det slutat värre.
Till hjälp och vid min sida hade jag Lena, Enzos matte och tack gode gud att det finns så underbara människor! 
Vi trodde ju att allt skulle bli så "enkelt", inte tre dygn, men hon fanns där! 
Hon va ju såklart  nyfiken på att bli "farmor" och det blev hon till 6 st stora kraftiga valpar runt 400 gr.

Idag är de 3 dagar. De äter och äter och vikten ökar bra. Kira är en fantastisk mamma! Hon går så försiktigt när hon ska ner i valplådan, livrädd att trampa på eller lägga sig på dem, stort hjärta till min älskade Kira!

Jag hör av mig med fler rader men som ni nog förstår så är det "häcken full" men uppdatera, lovar jag :)
Tyvärr hinner jag inte lägga in några nya bilder i galleriet denna gång - det kommer....

Kram på er alla!