2017 > 05
0 kommentarer 
Så var då den där utställningen avklarad. Pust och stön och Tack för det!
Kira var kolugn, som vanligt! Det var bara först när vi kom in i hallen som hon tyckte det var lite läskigt med alla hundarna som skällde men vi gick runt där och jag pratade med henne "att det här fixar vi, du är vackrast och se så de andra uppför sig, du är bäst" och så mycket klappar och lite godis förstås ;) Vi gick sen till vår plats där husse ställt upp stolar och en pläd till henne. Sen låg hon där och bara tittade på de andra, och faktiskt till och med tog en liten sovtid. När det var vår tur så tänkte jag faktiskt ingenting, allt var blankt i huvudet men hos Kira var det inte blankt minsann hon fick ju se domaren och med kroniskt viftande svans och dansande kropp så hälsade hon på sitt sätt. Så var det ju det där med att ställa upp sig. Hm, den lilla damen kände allt att jag hade en liten bullbit i handen (brukar annars bara ha hundkulor men va fasen...). Efter mycket om och men stod hon bra, sprang som en antilop i ringen och lät domaren klämma och känna överallt iof kanske inte sådär jättelätt för domaren med en svans som viftade så hela kroppen gungade fram och tillbaka. Tydligen skötte hon sig som en nio månaders labbe ska göra för hon fick HP och BIR. I gruppen var det svårt, de andra hundarna var duktiga utställningshundar, och så var det lite fuskigt för Kira gick i öppen klass trots sin ringa ålder, det blev BIG 4a. Efter utställningen så blev jag ju lite peppad men det la sig snabbt kan jag lova. Alltså det handlar ju om skönhet och en jäkla massa träning för att få hundarna drillade till detta, inte riktigt min stil! Jag vill "jobba" med henne.
Jobba, jo men visst gör vi det. Tjejen är klockren på viltspår. Jag lade ett långt och svårt spår med henne, med tre vinklar och kraftig störning från E18 med en massa långtradare som dundrade förbi med tjutande släp. Hon stannade bara till när vi skulle gå paralellt med E18 och tittade på mig en gång sen drog hon iväg igen med nosen som en dammsugare. Hon är fantastisk! Nu ska jag lägga ännu svårare spår, över en väg och med en älgklöv dragen rätt över spåret (ska gå på Rådjur). Ska bli spännande att se hur hon löser det.
Vi har våra labbeträffar där hon blir duktigare och duktigare på apportering, inte för att jag för mitt liv kan tänka mig fågeljakt men ok roligt kan hon väl få ha det :)
Gud jag vet inte vad jag ställt till med. Jag har anmält Kira och mig på en spårkurs som varar från fredagen till söndagen. Det är en bit att köra varje dag så vi ska bli lånade en husvagn att sova i. Jag hemifrån - i tre dagar !!! Jag får ågren redan nu och kursen är i juli, hur ska detta gå???
Så har vi det här med Nadja och valparna.
Lilla Lixi skulle ju flytta till Kristinehamn till en lite äldre dam. Hon var här och hälsade på några gånger och Varje gång så tog Nadja anspråk på Ann-Britt. Det var något mellan dem, något jag inte sett tidigare.
Jag hade funderat lite på om jag snällt skulle avråda henne till att ta en livlig liten valp, alltså det rörde lite i magkänslan. Varje gång vi pratade i telefon eller messade så frågade hon även om det var bra med Nadja. Jag klurade lite på detta och till slut frågade jag om hon ville ha Nadja istället. Hon sa direkt Ja! Nadja har nu bott där i snart fyra veckor och de är som ler och långhalm. Nadja stortrivs att bli i centrum och hon lämnar inte Ann-Britt ett steg. När det var en annan hund där på besök och Ann-Britt skulle klappa den så hoppade Nadja emellan och morrade åt den andra hunden, Ann-Britt var Hennes. Ja bättre slut på den historien går inte att finna, de är sååå lyckliga tillsammans och trots att det gör ont i Mitt hjärta så vet jag att Nadja har det bäst där.
Lixi har nu fått ett kanonbra hem och bor nu i skärgården utanför Norrtälje med en "bästis" som är en toypudel tik på två år och en husse och matte som är pensionärer och ägnar all sin tid åt sina skyddslingar. Tänk hur det kan bli!
Lillskruttan Lila bor fortfarande hos mig men den 18 juni så flyttar hon hem till sin nya matte och husse. Maria kommer hit nu när hon ska vaccineras för hon vill vara med och så är hon sååå snossjuk igen :) Ska till min dotter i Vänersborg och tar då Lila med mig på tåget då pluttan ska bli bosatt i Trollhättan.
Gud vad jag kommer att sakna henne! Jag bara Älskar valpar och är så lycklig att hon fått stanna hos oss. Hon är en riktigt tuff tjej kan jag lova er så Maria får nog fullt upp ;)
Åh vad jag skriver... Det är ju så roligt att berätta vad som händer med hundarna också, hur stolt och glad jag är över alla. Det blir väl lite specifierat på vissa saker just nu men övriga gänget ska också få sina rader, jag lovar :)
Galleriet är nu uppdaterat så det är bara att ni klickar dit och kikar.
Kram på er alla och hoppas att ni och era ev fyrfotingar mår bra :)
Ja det är kanske lite konstigt att jag sätter in en bild på Kira som valp men just nu så handlar ju allt om de små valparna - och Kira!
Jag har kameran Full av fina bilder på valparna så kanske jag byter ut bilden men en sak är säker, så fort jag får tid så ska mobilen rensas på bilder och då blir det uppdatering i galleriet. Vart tar tiden vägen???
Nu har två valpar lämnat Törne, lilla Litzy och Lion "Nisse". Litzys matte var här och hämtade henne dagen efter besiktningen då hon var eld och lågor att få hem henne och Litzy var en tuff tjej som hela tiden tog för sig så jag tyckte att det var okey. Det har gått jättebra i sitt nya hem och hon har funnit sig väl tillrätta :)
Lion som numer kallas Nisse hämtades igår och fick åka hela vägen ner till Falkenberg men det hade han klarat galant och till och med ätit vid varje stopp, Ja äta det kan han, jag lovar! Alltså de här valparna var/är så tjocka och runda och har hela tiden varit hur matglada som helst :) Fick en liten video av "Nisse" idag och han har det så gott så men jag måste erkänna att som vanligt så sticker det lite i hjärtat när jag ser dem för jag saknar dem. Som tur är så har jag Lixi och Lila kvar. Lixi flyttar till sin nya matte på söndag 7/5 och lilla LILA får jag ha kvar ända tills midsommar - jippiii :) Lilas matte var här och hälsade på och mer kär i sin valp finns nog inte. Jag skickar bilder varje dag och berättar vad som händer så hon får hänga med i utvecklingen men hon kommer på besök snart igen. Hon vill ägna hela semestern åt henne och kan inte ta ledigt tidigare sååå... stackarn får vänta.
Ja och så besiktigade jag ju gänget. Herregud stackars veterinär!!! Jag krävde både det ena och det andra minst två gånger och hon höll på med varje valp i minst 20 minuter. Ja ni vet mina tidigare erfarenheter så varenda liten led och ben, hjärta och lungor är nu VÄL kollade så någon ombesiktning behövdes inte, jo jag ska göra det på Lixi eftersom det går över 7 dgr. Lixis matte har varit här och snosat och längtar så mycket efter henne men pga av tråkiga omständigheter så kan hon inte hämta sin lilla goding tidigare.
Valparna är ju helt underbara nu, de är med ute på ängen och springer och rullar sig så de är alldeles rufsiga när vi ska gå in. Alltså Lion var ju för härlig, ojojoj så mycket spring och nyfikenhet i den killen. En dag hade han så bråttom när vi gick en liten stig som jag har genom "skogen" att han såg inte vattenpölen/diket med vatten utan plumsade i, där stod han sen och var hur förvånad som helst men tro inte att han skyndade sig upp näärå han var ju tvungen att utforska också :) Vissa valpar glömmer man aldrig, och han är helt klart en av dem!
Jag tycker alla valpar i den här kullen har så stora personligheter vilket faktiskt inte är Så vanligt. De ska bli så fantastiskt roligt att få följa dem :)
Så ska jag väl kanske sluta prata valp även om jag skulle kunna göra det hur länge som helst.
Nu börjar nerverna sätta in inför utställningen på Lördag med Kira. Hur ska jag fatta allt, när ska vi in, står hon rätt....???? Åh vad jag avskyr detta men nu ska det göras. Det är en inofficiell utställning så egentligen gör det inget om det inte blir "perfekt" för med en sån utställning är det ju egentligen att man ska "träna" inför en officiell men med mina nerver är det som hela Sverige ska titta på oss. Gud va fjantig jag är!!! Jag vet att Kira är för liten, standardmått för tikar är 54-56 cm. men hon är väl runt 49-50 någonstans. Hon är dock bara 9 månader (snart 10) men hon kommer aldrig att bli så hög. Jag vet att det blir avdrag men i övrigt är hon propertionerlig, fin och i bra kondition. Måste bara skryta... en uppfödare av Labrador kom fram till mig på ringträningen och gav så mycket beröm om henne att jag höll på att spricka, likväl en annan kvinna som var på utställningar runt om i Sverige med sin labbe berömde henne jättemycket och frågade vart hon kom ifrån osv och det kändes också lyftande så hur det än går på utställningen så är hon bara BÄST!!!
Vi har varit på en del labbeträffar och tränat apportering, inget som faller mig på läppen men Kira älskar det så vi fortsätter träna och ha roligt :)
Bernisarna. Ja de gudomliga hundarna skriver jag inte mycket om men de gör inte så stort sken om sig, jag menar specifikt, det enda som märks tydligt är att de är så mycket gladare och piggare sedan Kira kom och rörde om i grytan ja till och med gamla Daisy beter sig som en unghund ibland när hon rasar runt här på gården. Måste väl (tyvärr) också erkänna att det blev lite lättare stämning för dem när Ascha gick bort. Hon var sååå dominant och skulle alltid bestämma hur de andra skulle bete sig, ja så kan det faktiskt vara men vi tvåbenta saknar henne!
Pudelgänget. Hahaha ja de är sommarklippta kan jag lova. Skickade iväg skär på slipning men när jag fick dem tillbaka var de odugliga men det visste jag ju inte när jag badat alla och skulle trimma. Jag fick ta ett skär som gjorde dem Väldigt korthåriga men jag tröstar mig med att det växer ut snart och att De inte bryr sig. Det värsta är att på torsdag ska Beah vaccineras och hon borde ha täcke för fy vad jag skäms!
Ojojoj vad jag skriver...
Jag återkommer efter utställningen!
Här skriver jag om alla "konstigheter" som händer i Kenneln, både bra och ibland dåliga, precis som det är att ha hundar. Möjligtvis kanske ni känner igen er ;)